 |
| En av de tre bussar jag kört för TBS. |
Det var en gång ett företag, ett
företag med över 200 anställda. Man hade bestämt sig för att
försöka bli störst och bäst på färdtjänst och sjukresor i
Skåne och kanske även utanför. Man var verkligen inne i matchen,
men hade massiv kontroll över sydöstra, mellersta och nordvästra
Skåne. Pengarna rullade in i fast och lämplig takt. Detta räckte
givetvis inte, mycket vill ha mer. Göteborg var i siktet och skulle
intas. Någonstans här började allt gå åt det vi känner som
helvetet.
Man blev duktigt blåsta, av kommun och
av den personal men skulle använda sig av. Pengarna började rulla
åt helt fel håll och floden gick inte att stoppa. Såret syddes
igen men utan att man stoppat blödningen som satt djupt. Patienten
såg hel ut men blödde lika mycket som innan internt. Man började
skyffla med folk, chefer kom gick och växlar flyttade. Situationen
blev som ett enda stort jippo och som en liten del i detta skötte
jag bara mitt jobb och struntade i cirkusen på högre ort.
Det började som små antydningar,
tankkorten fungerade inte ibland. Det hette att bensinbolaget gjort
något fel. Man fick inte de reservdelar eller utbytesdelar man
behövde för att hålla fordonen i rejält skick. Inte så att det
var några större fel, men det var absolut märkliga beslut med
tanke på att den huvudsakliga inkomstkällan var just fordon. Det
började med tiden förfalla i allt snabbare takt. Rent inkompetenta
personer sattes att leda med givet resultat. Plötsligt bestämdes
det att inga inköp skulle göras, ingen service skulle utföras och
alla med någorlunda intelligens visste att det var riktigt, jävla
illa.
Under hela denna tid ska sägas att det
kommit NOLL information från företagsledning till oss som jobbade
och såg till att det överhuvudtaget kom in några pengar i bolaget.
Det enda som någonsin sagts som ekonomin officiellt var på ett möte
i början av 2011 då man nämnde att satsningen i Göteborg hade
kostat mycket och gjorde fortfarande. Men samtidigt informerades det
om att man inom sex månader skulle gå med vinst igen. Något som
garanterat, med facit i hand, var ett rent önsketänkande.
Man tog fordon i bra skick och skickade
till andra delar av företaget där förfallet var i full gång. Jag
blev av med mitt fordon jag skött sedan dess första dag, fick ett
annat som ersättning vilket rasade efter två veckor trots att det
var i ”mycket bra skick”. Fick ett tredje hösten 2011 som inte
var korrekt utrustat vilket jag givetvis påpekade och fortsatte att
påpeka ända fram till slutet helt utan åtgärder. Liknande
historier finns säkert i hela företaget.
Nu frågar ni er hur jag kunde stanna i
sådan misär? För det första skötte jag mig själv, hade inte
någon direkt kontakt med folk i någon ledning. Jag älskade
dessutom mitt jobb så mycket man nu kan älska ett jobb
man inte själv skapat. Kunderna
var verkligen det viktigaste för mig och att de visade tacksamhet
mot mig för att jag gjorde mitt jobb var så mycket viktigare än
att någon i ledningen gjorde det samma. Jag visste dessutom att
jobbet jag gjorde inte kommer försvinna. Även om bolaget jag är
anställd av trillar av pinn kommer det jobb jag gör finnas kvar och
måste utföras.
Däremot hade jag aldrig i min vildaste
fantasi kunnat föreställa mig att ett företag kunde pissa så hårt
och mycket på sin personal som det jag jobbade för gjorde. När
informationen om bolagets indragna kreditvärdighet kom torsdagen den
22/3-2012 var det genom ett kort besked via växeln att vi inte
längre kunde tanka. Kör så mycket ni kan och ställ sedan bilarna.
Det var det hela, inga informationsmöten eller utskick från
ledningen utan bara denna text på skärmen i bilen. ALLA som jobbade
i företaget visste där och då att det var kört. De som påstår
annat är helt enkelt dumma i huvudet.
Facket hade fått ”garanterat” av
VD att lönerna skulle betalas ut som vanligt på fredagen och att
man inte visste om man skulle begära företaget i konkurs ännu men
att det nog lutade ditåt. All denna information fick jag på
FACEBOOK från andra kollegor, ännu inte ett ord från ledningen!
Fredagen den 23/3-2012 kom, min klocka ringde och jag skulle till
jobbet som vanligt. Kollade om lönen kommit in och blev inte
förvånad det minsta när det inte var så. Som ni säkert förstår
var det med viss oro jag begav mig till jobbet och en buss med strax
under halv tank. Strax innan tolv kom ännu ett besked genom
systemet, bolaget försatt i konkurs och inga löner kommer betalas
ut. Tänker inte ge mig in på att beskriva de känslor som for genom
kropp och själ där och då. Men det var en blandning av sorg, oro
och en vansinnig vrede. Fortfarande inte ett endaste litet knyst från
ledningen.
Ganska snabbt, inom två timmar, kom
det besked om att konkursförvaltaren skulle betala ut lönerna
omgående. Därmed försvann den värsta oron rörande min egen
ekonomi. Min buss rullade fram till ca 14:00 då jag hade så lite
diesel kvar i tanken att jag bara kunde ta mig tillbaka till Eslöv.
Körde dit och ställde mig med övriga chaufförer som kört slut
sitt bränsle och pratade rykten och liknande. Någon gång där på
eftermiddagen framkommer det att konkursförvaltaren ska driva
bolaget vidare en tid, troligen för att Skånetrafiken bönat och
bett om det. Vet att varning här utfärdats om att det ganska snart
kunde braka ihop fullständigt. Fortfarande inte ett knyst från
någon företagsledning på något sätt.
Veckan efter fortgick jobbet som
vanligt fram till onsdag eftermiddag för mig. När jag kom för att
ställa bussen fick jag veta att den blivit tagen ur trafik från
17:00 på grund av ej komplett utrustning. Jag tyckte att det var
onödigt eftersom det skulle gå att få den komplett på två
minuter genom att flytta utrustning från definitivt färdigkörd
buss och fick ok på det. Vi lyckades få bussen insatt igen och
kvällschauffören körde sitt pass som vanligt. Morgonen efter när
jag infinner mig är bussen ur trafik igen, jag lyckas övertala
SAMRES att sätta den i trafik men blir tagen ur igen efter någon
timme. Ännu en gång sätts jag i trafik av min platschef och kör
dagen ut. Blir dessutom kollad av polisen både på onsdagen och
torsdagen utan anmärkningar. Fortfarande, inte ett ljud från någon
ur företagsledningen på något sätt.
Fredagen blir precis som torsdagen med
den skillnad att jag inte sätts i trafik. Massor av TBS bilar har
fastnat i poliskontroller och tagits ur trafik och alla bilar skall
besiktigas innan de sätts i trafik igen. Lyssnar på lite humor från
Skånetrafiken på radion om att ”de inte hinner kontrollera så
många fordon”. Jag har ALDRIG under mina två och ett halvt år
körandes för Skånetrafiken blivit kontrollerad eller hört om
någon som blivit kontrollerad av dem som är ansvariga för
kollektivtrafiken. Jag är HELT säker på att Skånetrafiken inte
har den ringaste aning om vad som kör för dem ute i trafiken,
oavsett om det gäller färdtjänst eller bussar i linjetrafik samt
lokaltrafik. Hade de haft koll finns det inte en chans att alla de
fordon som gått i trafik hade gjort det. Har så många
skräckexempel från FLERA olika bolag att det är rent ut sagt
skrämmande.
Här är vi nu, jag har inte rullat en
meter sedan torsdagseftermiddag. Samtidigt som min buss står i helt
ok skick outnyttjad på sin parkeringsplats. Det finns inga fel på
den som gör den olämplig för att skjutsa de som behöver skjutsas.
Däremot tycker jag att det är OHYGGLIGT viktigt att Skånetrafiken
fått sig en tankeställare. Är det verkligen ok att låta en aktör
bli så stor i en så otroligt viktig tjänst som färdtjänst och
sjuktransporter? Är det verkligen ok att Skånetrafiken INTE har
någon som helst koll på vad som rullar med deras namn på sidan ute
i trafiken? Är det verkligen ok att de kan hänvisa till ”det är
inte vi som kör” när folk ringer och har åsikter? Jag tycker
inte det, ABSOLUT inte. Har man huvudansvaret för en sådan
samhällstjänst MÅSTE man ta fullt ansvar och givetvis ha
kontrollanter ute varje dag om man inte tänker ha egna fordon.
Vad gäller mitt jobb för TBS kan jag
troligen se det som ett avslutat kapitel, tror inte att min buss
kommer i trafik igen innan en eventuell försäljning. Inget jag
egentligen bryr mig om heller då jag givetvis börjat säkra upp min
framtida sysselsättning och jag är till 99% säker på att jag
kommer fortsätta göra det jag tycker om att göra. Det är att
hjälpa och skjutsa de kunder som är bland de mest tacksamma i
samhället. De som behöver färdtjänst och sjuktransporter för att
kunna leva sina liv utan att bli
instängda. De som verkligen är värda mer än att drabbas av att en
företagsledning är dålig på att göra affärer eller ett
regionalt bolag inte har någons som helst koll på vad de har för
fordon som kör runt med deras namn. Jag är ledsen för de av mina
kunder som kommit i kläm, jag gjorde vad jag kunde för att hålla
mitt fordon i trafik. Jag är inte en sekund ledsen för de som satt
oss alla i den sits vi är nu, jag hoppas att det som såtts också
kommer att skördas vad tiden lider.
Och nej, jag har inte hört ett knyst
från någon företagsledning. Inte ett knyst...
