Gott slut och ett gott nytt år mina vänner!

En del av er är jag bara flyktigt bekant med, andra av er är så nära att ni skulle kunna vara mina syskon. Alla är ni viktiga för mig, på olika nivåer och av skilda orsaker men viktiga är ni. Alla ni som läser detta berikar mitt liv på något sätt, mer eller mindre men berikar. 2010 ligger i sin dödsbädd och barnsäng. För ur det döende 2010 skall det födas ett helt nytt och oskrivet 2011.

2010 var ett, för mig, riktigt ursvenskt år. Ett lagom år som varken tillhör mina toppår i livet men långt ifrån botten också. De av er som är nära mig vet vilka år som tillhör vilken kategori i mitt liv, det är något ni och jag vet och inget vi ska fördjupa oss i mer ikväll/dag/natt/morgon eller när just DU läser detta.

2010 innebar att jag plötsligt fick nya släktingar, människor jag aldrig visst existerat som delar blod med mig. En märklig känsla, en rolig men samtidigt lite sorglig känsla. Att det var en hemlighet för oss alla så länge, att det förmodligen skulle vara så när det begav sig. Det gör mig dels ledsen för hur samhället var för 60+ år sedan, men samtidigt glad att vi trots allt blev återförenade till slut. Här måste jag lyfta fram Facebook som gjort det möjligt för mig på ett helt annat sätt att ha nästintill daglig kontakt och känna mig som en del av dessa människors liv, trots avståndet. 2011 ska vi träffas, det lovar jag!

2010 innebar slutet på ett förhållande, igen. Jag börjar bli elit på det nu känner jag. Och det låter som en klyscha men nästa gång ska jag vara helt säker, det finns ingen mening med att rusa in i något bara för att. Det gör bara folk illa i slutet och det känns absolut inte värt det. Ska jag starta upp något nu vill jag verkligen köra hela racet, jag ska känna att båda jag och hon är beredd på det. Det ska vara raka rör och inga åttor runt verkligheten. Så ska det vara och så kommer det bli om det blir något. 2011, 2012 eller 2050 spelar ingen roll, det får ta den tid det tar.

2010 innebar också en mycket annorlunda sommar, absolut inte alls var jag hade förväntat mig, på både gott och ont om än en klar övervikt för gott. En återförening men samtidigt inte, under tiden en osannolikt förvirrande och rolig tid. Innan, extremt nervöst. Efter sorgligt men samtidigt otroligt skönt. Sommaren 2010 kommer jag definitivt minnas tills dagen jag dör.

Jag flyttade hem 2009, men det är faktiskt inte förrän 2010 det riktigt blivit verkligt för mig. Nu känner jag mig inte som på besök längre även om jag står kvar med ena foten i Umeå. Så kommer det troligen vara för resten av mitt liv, det finns så mycket människor och platser där uppe jag saknar så det gör ont i mig. Men var sak har sin tid och alla dåliga minnen börjar så sakteliga försvinna och nu känner jag bara en enda stor tacksamhet, glädje och värme när jag tänker på mina 10 år i Norrlands huvudstad. Alla ni jag lärde känna, alla ni finns för evigt i mitt hjärta men nu ÄR jag Skåning igen. Jag kan med stor sannolikhet säga att, även om jag lärt mig att osvuret är bäst, jag aldrig någonsin kommer bo i Umeå igen.

Svårigheten för mig är att jag, även om jag aldrig släppt kontakten, känner att jag missat 10 år av mina Skånska vänners liv. Det känns som ett stort hack där jag inte ens i närheten fanns i deras liv. Det känns otroligt jobbigt att sakna dessa år, jag önskar att jag inte gjorde det. Ja, jag vill ha kakan och äta den. Jag kan liksom inte hjälpa det! Faktum är att jag känner en viss skam när jag umgås med mina gamla vänner. Jag känner mig aningen utanför och jag känner att jag borde gottgöra det på något sätt, men det går givetvis inte. Jag kan bara vara jag och hoppas att det räcker helt enkelt.

Hockey, omöjligt att nyårsblogga utan att nämna hockey. Året som gått har varit, ja som så många på slutet, ett mer eller mindre katastrofalt hockeyår. Att ett derby i Hockeyallsvenskans grundserie kan kännas som en höjdpunkt säger något om hur illa ställt det är med mitt hjärtas lag för tillfället. Vi har istället för att ta ett par små steg uppåt varje år sjunkit längre och längre ner i dyn i det hockeyträsk som kallas Hockeyallsvenskan. Här kan jag även skänka en tanke till mina vänner med Lövensympatier uppe i Umeå. De har sjunkit så djupt att de verkligen kommit genom jordskorpan och ner i helvetet. Jag hoppas att 2011 kommer bli ett år av återstart för mitt lag, ett år då vi tar farväl av gammalt bagage som inte funkar längre eftersom det inte finns några pengar överhuvudtaget längre. Spelare som hade löner som var ganska realistiska för ett par år sedan är nu bara ett ohållbart bagage, för Redhawks och för dem själva som får orimliga krav på sig. Nystart, ungt, billigt och med SJUKT mycket vilja. Det är nu enda vägen att gå, den vägen hoppas jag att vi hittar in på 2011.

Bloggen, alltså Redhawksbloggen på Nyheter24. Jag vet inte vad jag ska säga, antagligen är det laget och stämningen som gör att det känns som jag bara står och stampar. Visst, någon gång ibland kommer det jag vill skriva ur mig men oftast blir det bara krystat och oengagerat. Det är inte så jag vill att det ska vara, här hoppas jag att jag kan bättra mig rejält under 2011. Annars är det lika bra att jag kastar in handduken.

Minnesvärda fester har det varit under året, jag är inte 20 längre men fest är nog bland det roligaste man kan hitta på med kläder på. Några minnesvärda jippon under 2010 var midsommar, kräftskivan och den förvisso väldigt glest befolkade men sjukt roliga PRO-festen. Men så ska det väl vara på en PRO-fest, många faller ifrån så att säga. Jag hoppas på många minnesvärda festligheter under 2011 också.

2010 innehöll skrämmande lite musikupplevelser, tyvärr. De jag bevittnade var visserligen ELIT. Rammstein i Malmö Arena och KISS på Malmö Stadion, mer än så blev det inte och det skrämmer mig lite. På denna punkt bör jag bättra mig kraftigt. Iron Maiden i Göteborg är bokat och det får stå för eliten 2011, men det måste komma flera mindre spelningar jag besöker. Annars blir jag ruggigt besviken på mig själv. Jag är riktigt sugen på att se Ozzy uppe på Sweden Rock, återstår att se vad de vill ha för biljetterna när endagsvarianterna släpps efter nyår. Om någon har tips på spelningar jag bör besöka, har redan fått inbjudan till House of Metal i Umeå, känn er varmt välkomna med dessa till mig. Jag lyssnar på alla förslag när det kommer till musik.

Skulle kunna fortsätta skriva om saker och ting, saker som upprört mig under 2010 eller saker som gett mig hopp inför framtiden. Men politik känns inte ens lönt att skriva om, det kommer bara göra mig upprörd och förbannad på hur långt ner i skiten vi sjunkit. Räcker med att konstatera att Sverige nu styrs genom media, det vill säga att för att vi ska få våra rättigheter till livs krävs det att media drar upp det. Annars händer inget, inget, inget.

Men nu är det dags att höja våra glas i respekt för 2010 som inte har många minuter kvar. Samtidigt välkomnar vi det lilla knyte som 2011 kommer vara. Helt orört och med oändliga möjligheter för oss alla. Vi kommer alla fatta åtskilliga beslut under kommande år. Vissa kommer leda in på rätt väg, andra kommer leda fel. Men oavsett ska vi stå för våra beslut, hålla huvudet högt och erkänna att fel kan vi alla göra. Men, om vi kommer in på fel väg kommer det åtskilliga val längs den felaktiga vägen som med stor sannolikhet kommer leda oss rätt igen. Vi har bara detta livet, ta vara på det. Jag vet att det inte är lätt, men varje minut vi får ska vi vara tacksamma för. Njut av livet så mycket det går, det tänker jag göra. Njuta innebär olika för olika människor. Jag har inte speciellt stora krav, huvudsaken att jag får göra det till musik så kan det mesta vara ett paradis.

Läser ni detta innan 12-slaget, gott slut och gott nytt! Läser ni det efter, gott nytt år! Oavsett när ni läser det, hoppas att just DU får ett underbart och magiskt 2011. En del av er kommer jag se ofta, andra sällan och en del aldrig. Oavsett, ni är alla viktiga för mig! Och nej, jag satt givetvis inte och skrev detta på nyårsafton! Vad fan tror ni om mig? På nyårsafton har jag fullt upp med sms, facebook, twitter och irl-umgänge. ;-) GOTT NYTT ÅR!

Det är värre än jag trodde, MYCKET värre.

Så här i juletid är det inte speciellt mycket som rör sig i huvudet vad gäller de mer avancerade tankarna. Det rör sig mest om lugn, ro, mat, film, spel, njut. Så har det varit hela julen tills i morse då ett inlägg på twitter fick mig att klicka vidare och läsa. Politiska bloggar är inte riktigt min grej, men detta var faktiskt bara ett inlägg om ett av dessa Wikileaksdokument som kommit ut om Sverige.

När man läser det kan man bara acceptera det faktum att vårt land nu bara är en marionett. Vi gör exakt det som den stora "demokratin" i väster säger att vi ska göra, eller ber oss att göra. Det är helt sjukt om jag ska vara ärlig och har absolut INGENTING med Sveriges säkerhet att göra. Faktum är att det är att pissa på alla som kämpat för att göra Sverige till ett land där man kan skriva och säga vad som helst om vad som helst utan att få ett gäng svartklädda och tungt beväpnade poliser till sin dörr.

Alla svenskar bör läsa detta, alla svenskar bör vet att vårt styre INTE gör det för oss utan för ett annat land. Vi har blivit Öst Tyskland, vi är ett land bestående av nickedockor. Och det som inte fick hända igen (Tysktågen) händer och pågår nu, idag, här. Att inte fler vrålar ut sitt hat mot detta är SKRÄMMANDE! För kan vi sälja ut oss så här mycket, kan vi gå hur långt som helst.

Här hittar ni den första bloggen: http://rickfalkvinge.se/2010/12/25/det-kom-en-julklapp/
I den länkas det till följande: http://christianengstrom.wordpress.com/2010/12/23/foliehatten-av-for-sveriges-marionettregering/

Notera att det är politiska bloggar. MEN, det ändrar inte det faktum att det de skriver om är rena fakta. Alla bör läsa detta, ja, även du som inte orkar. Detta gäller vår framtid som en självständig och oberoende stat. Blir man inte rädd av detta blir jag rädd.

När svinkylan kom till Skåne

Det ska sägas direkt att en stor anledning till att jag flyttade från Umeå, om vi bortser från det faktum att jag blev rejält fuckad på slutet då, var att slippa de groteskt långa vintrarna. Nu sitter jag här i Skåne, termometern visar under 20 minus. Det har varit snö i drygt en månad redan. Vill det sig riktigt illa blir alltså denna vinter nästintill lika lång som de i Umeå. Det var INTE såhär jag hade förväntat mig hemkomsten skulle bli.

Ni minns alla hur förra vintern var den kallaste på 20 år här nere. Idag pratas det om köldrekord på flera mätstationer i Skåne. Jag var själv en "vädernörd" i min ungdom och förde temperaturstatistik under några år. Den kallaste temperatur jag noterade då på 80-talet nere i Kivik var -15 grader. Men det var bara ett fåtal dagar det var så kallt. Och snön kom ytterst sällan innan december.

Det absolut mest sjuka är att under tiden jag bodde i Umeå var det korta, milda och sköna vintrar här nere med lite snö. Att detta gick över lagom till jag kom hem känns som en fet pungspark på undertecknad. Det enda positiva jag kommer på är att när jag flyttade upp till Norrland var det otroligt långa somrar med 20 grader varmt långt in i september. Detta gick sedan över med tiden. Alltså hoppas jag att värmen kommer tillbaka hit med tiden. Att det väder som följer mig vid flytt ebbar ut över tid.

Det ska vara 1-2 månader vinter här också, men inte en dag längre. Men, som jag sagt tidigare. Jag tar det på mig och hoppas att det som sagt går över. Under tiden ber jag er andra värmedyrkare om ursäkt. Till er andra neanderthalare som gillar kylan kan jag bara säga; njut så länge det varar. Snart nog återkommer normalen.

Fotosöndag - Värme

Varm häll
Originally uploaded by MagnusBengtsson

Har länge suttit och kollat på hur duktiga folk är. Hur många som är verkligt bra på att fotografera. Själv kan jag väl få till en eller annan bild någon gång men, nä någon direkt fotograf är jag inte.

Men jag tycker att det här med Fotosöndag (fotosondag.se) tilltalar mig och jag vill gärna vara med i det gänget. Det behöver inte vara så komplicerat och för att göra det så okomplicerat som det bara går bestämde jag mig för att mina bidrag ska komma från mobilkameran.

Så, allt jag fotograferar och bidrar med till Fotosöndag kommer vara bilder tagna med mobilkameran och bara redigerade med hjälp av mobilen. Så vill jag ha det tillsvidare i varje fall, kanske ändrar jag mig längre fram men just nu är Fotosöndag från min sida ett hundraprocentigt mobilprojekt. Och här ser ni mitt första bidrag, någonsin. Trevlig söndag!

Nästa års musikupplevelse bokad och klar.

Varje år vill jag ha någon form av konsertupplevelse av större format. 08 var det Kiss, 09 Metallica och i år Kiss igen. Nästa års stora upplevelse blir Iron Maiden på Ullevi.

Det blir faktiskt första gången för mig. Bandet som jag lyssnat och följt sedan början av 80-talet har jag alltså inte sett innan. Det var nära i år men jag valde Kiss i Malmö före Sonisphere. Något jag inte ångrar och speciellt inte idag när det ändå blir Maiden och på en bättre plats än de besökte i år.

Det är nio månader kvar så det är inte lönt att börja spekulera för mycket redan idag. Klart är att det, som alltid på konserter, kommer bli skitkul. Maiden har nog för övrigt inte så många år kvar som aktivt band. Känns inte som att de kommer bli som Rolling Stones eller för den delen Kiss. Läser man mellan raderna verkar det som att vi kan få ett album till och sen är det över.

Å andra sidan gjorde Ozzy sin No More Tours turné för snart 20 år sedan. Inget är hugget i sten. Men det är framtiden, nu laddar vi för 1/7 2011 @ Ullevi.

Up the Irons!

Published with Blogger-droid v1.6.1