Bengtssons nyårskrönika 2011

Egentligen tänkte jag sammanfatta 2011 med ett långt och härligt Facebookinlägg. Dock känner jag att det blir i längsta laget att smutsa ner feeden med. Bättre då att skriva ett blogginlägg här i min synnerligen aktiva och levande blogg. Nåväl mina vänner, det har blivit dags att sammanfatta herr Bengtssons år, det underbara 2011. Nu kör vi!

Man ska sammanfatta sin "karriär", det vill säga det man gör för att få pengar på sitt konto. Så länge detta inte är samma sak som en hobby innebär det oftast någon form av lönearbete. Jag har turen att ha ett sådant som upptar ganska exakt 0% av min fritid vilket är, i min värld, ett absolut måste. Mitt jobb är på många sätt fantastiskt givande. Att köra färdtjänst och sjuktransporter är i de flesta fall väldigt tacksamt då de kunder man träffar i mångt och mycket är oändligt tacksamma för att jag (och mina kollegor) finns. Jag blir absolut inte ekonomiskt rik men på många andra sätt. I år har jobbet, som de flesta år, "rullat" på som alltid. Vi har bytt platschef som andra byter underkläder men jag sköter mig själv och engagerar mig inte speciellt i det. Ett vanligt arbetsår alltså, inget speciellt. Som det ska vara, så länge det inte är en hobby som sagt...

Musikåret 2011 var bra, helt klart över medel och väldigt minnesvärt. Och när jag säger musikåret menar jag konserter jag bevittnat. Det blev inte så många men högsta kvalité rakt igenom! Den massiva helgen i somras uppe i Göteborg då Iron Maiden, Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica avhandlades under en enda helg.

Superhelgen i Göteborg

Det kommer garanterat ALDRIG hända igen och jag är oändligt tacksam att jag var där och umgicks i glada vänners lag. Metallicas spelning var dessutom VANSINNIG kvalité rakt igenom, ryser när jag tänker på den. Missade en bokad konsert i Malmö med överkraxet Udo Dirkschneider, vilken jag fick ställa in pga det bästa som hänt i mitt liv men mer om det senare. Året avslutades med en härlig julkonsert uppe i Lisebergshallen en stormig och regnig fredag. Äntligen tog väntan på att se Motörhead live slut. Hur jag kunnat undgå att se dem så länge med tanke på hur bra jag tycker om dem är en gåta större än livets mening, men nu är det gjort. Och som det gjordes! Herr Lemmy Kilmister må vara folkpensionär i passet men människan levererar på scen så som vilken, ja åtminstone 40-åring som helst.

Lemmy och hans Motörhead i Göteborg

Härlig spelning med gott sällskap. I samband med att jag nämner detta sällskap ska jag tillägga att jag även såg Apa State Mental live i Simrishamn, med detta sällskap på sång. Hög klass, faktiskt mycket hög klass.

Apa State Mental i Simrisham!

Nu till händelsen som påbörjade inte bara ett nytt kapitel i mitt liv utan faktiskt en helt ny bok om jag ska vara ärlig, och det ska jag. Det hela började med att jag vaknade måndagen den 13 juni och hittade ett DM på Twitter med ordet "Puss". Kändes så fantastiskt roligt att vakna en måndag (gillar inte måndagar om jag ska uttrycka mig försiktigt) till ett puss att jag helt enkelt svarade med ett puss, puss, puss. Sen gick det snabbt, eller för att vara ärlig i gen, MYCKET snabbt. Och det framgick med stor och varm tydlighet att det mellan mig och @SisterAquarius eller Helena fanns ett band som var mycket mer än bara det som finns vänner emellan. Det som från början hade varit, "jo nog kan jag besöka dig någon dag under semestern på väg förbi Stockholm" blev snabbt till en plan om att tillbringa ett par veckor tillsammans. Och efter sedvanligt och trevligt midsommarfirande med goda vänner och marknadsfirande i Kivik under min första semestervecka styrde jag kosan mot huvudstaden och Helena. Redan när jag fick hålla om henne första gången visste jag, detta är inte något jag varit med om förut. Detta är något helt annat och defintivt något jag aldrig igen vill vara utan. Vi tillbringade två fantastiska sommarveckor i vackra sommar-Stockholm, tror inte det regnade mer än max två dagar under dessa veckor. Veckor då jag bland annat passade på att åka några mil västerut för att träffa min nya kusin och hennes familj i Fagersta, tillsammans med Helena givetvis.

Jag och mina "nya" släktingar

Tiden gick givetvis sinnessjukt snabbt och när dagen för avfärd mot Skåne kom var det med stor sorg och smärta vi skildes åt, jag och Helena. Men vi skulle snart ses igen, det var bestämt. Vi var bjudna till en av hennes vänner som firade sin födelsedag och detta firande gick av stapeln i nordvästra Skåne och södra Halland. Helena skulle komma och bo med mig i några dagar. Det var på denna fest allt bestämdes, när Helena plötsligt sa "jag åker hem och packar, jag vill bo med dig nu". Svårare än så var det inte och det kändes att det var så det måste bli, inga betänkligheter alls. Under en hektisk vecka i början av oktober drog jag upp till Stockholm igen, vi hjälptes åt att packa och varvade detta med att besöka och träffa Helenas vänner och släktingar. Tiden sprang i väg och återvinningscentralen i Östberga fick MASSOR av besök innan vi tryckte Peugeoten full med prylar och styrde mot metropolen i centrala Skåne; Stehag.

Jag och Helena, några timmar innan allt bestämdes

Sedan den dagen när vi så att säga flyttade in till mig, kvällen den 6 oktober, är det nu Helena och jag, varje dag. Eller give or take som man säger i en del länder. Min älskling åkte upp och firade jul med sin förtjusande mor och andra släktingar. Men sedan den dagen har jag hittat meningen med mitt liv och jag vet att Helena Gartoft har hittat meningen med sitt. Jag älskar henne så oändligt mycket och är så tacksam att hon hittade mig, för det var så det var och det var så det skulle vara. 2011 året som visade mig exakt hur kärlek ska vara och kännas. Det jag trodde mig ha en hint om, var jag helt ovetande om. Så otippat och så underbart. Jag ser dessa fantastiska månader som en prolog till resten av mitt liv. Jag vill här också rekommendera min kärleks fantastiska blogg som avnjuta på följande adress: http://sisteraquarius.blogspot.com/

Hockeymässigt har året varit så som det brukar vara när man som jag följer Malmö Redhawks, mer om det för den intresserade på min "Miffablogg" som återfinns här: http://nyheter24.se/blogg/malmo-hockey/

Vill också passa på att tacka alla mina vänner för de stunder vi haft 2011, som vanligt på tok för få och det kan väl delvis vara mitt fel. Det är dock inte i kvantiteten utan kvalitén det hela hänger. Tack alla ni som berikar mitt liv, ni betyder mycket för mig!

Det var det viktigaste från året som gick, ett år jag aldrig kommer glömma. Lite kort om vad jag önskar mig från 2012 kunde vara på sin plats. Jag hoppas att gubbarna i Black Sabbath överlever länge nog så att jag får se den igen när de ska besöka Malmö. Jag hoppas att tiden inte tar slut den 21/12 2012 som i Mayakalendern. Här passar en bild jag fick av Helenas förtjusande mor in känner jag! 

Jag hoppas även, för att anknyta till hockeyn, att Malmö kan utnyttja sina förutsättningar stället för att missbruka dem. Sen hoppas jag att ni alla får lycka och välgång, vad nu det betyder för er. Nu önskar jag er således ett fint slut på 2011 och ett gott nytt år! Må ert 2012 bli fyllt av lycka, glädje och njutning!

Signing off!