Bengtssons nyårskrönika 2011

Egentligen tänkte jag sammanfatta 2011 med ett långt och härligt Facebookinlägg. Dock känner jag att det blir i längsta laget att smutsa ner feeden med. Bättre då att skriva ett blogginlägg här i min synnerligen aktiva och levande blogg. Nåväl mina vänner, det har blivit dags att sammanfatta herr Bengtssons år, det underbara 2011. Nu kör vi!

Man ska sammanfatta sin "karriär", det vill säga det man gör för att få pengar på sitt konto. Så länge detta inte är samma sak som en hobby innebär det oftast någon form av lönearbete. Jag har turen att ha ett sådant som upptar ganska exakt 0% av min fritid vilket är, i min värld, ett absolut måste. Mitt jobb är på många sätt fantastiskt givande. Att köra färdtjänst och sjuktransporter är i de flesta fall väldigt tacksamt då de kunder man träffar i mångt och mycket är oändligt tacksamma för att jag (och mina kollegor) finns. Jag blir absolut inte ekonomiskt rik men på många andra sätt. I år har jobbet, som de flesta år, "rullat" på som alltid. Vi har bytt platschef som andra byter underkläder men jag sköter mig själv och engagerar mig inte speciellt i det. Ett vanligt arbetsår alltså, inget speciellt. Som det ska vara, så länge det inte är en hobby som sagt...

Musikåret 2011 var bra, helt klart över medel och väldigt minnesvärt. Och när jag säger musikåret menar jag konserter jag bevittnat. Det blev inte så många men högsta kvalité rakt igenom! Den massiva helgen i somras uppe i Göteborg då Iron Maiden, Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica avhandlades under en enda helg.

Superhelgen i Göteborg

Det kommer garanterat ALDRIG hända igen och jag är oändligt tacksam att jag var där och umgicks i glada vänners lag. Metallicas spelning var dessutom VANSINNIG kvalité rakt igenom, ryser när jag tänker på den. Missade en bokad konsert i Malmö med överkraxet Udo Dirkschneider, vilken jag fick ställa in pga det bästa som hänt i mitt liv men mer om det senare. Året avslutades med en härlig julkonsert uppe i Lisebergshallen en stormig och regnig fredag. Äntligen tog väntan på att se Motörhead live slut. Hur jag kunnat undgå att se dem så länge med tanke på hur bra jag tycker om dem är en gåta större än livets mening, men nu är det gjort. Och som det gjordes! Herr Lemmy Kilmister må vara folkpensionär i passet men människan levererar på scen så som vilken, ja åtminstone 40-åring som helst.

Lemmy och hans Motörhead i Göteborg

Härlig spelning med gott sällskap. I samband med att jag nämner detta sällskap ska jag tillägga att jag även såg Apa State Mental live i Simrishamn, med detta sällskap på sång. Hög klass, faktiskt mycket hög klass.

Apa State Mental i Simrisham!

Nu till händelsen som påbörjade inte bara ett nytt kapitel i mitt liv utan faktiskt en helt ny bok om jag ska vara ärlig, och det ska jag. Det hela började med att jag vaknade måndagen den 13 juni och hittade ett DM på Twitter med ordet "Puss". Kändes så fantastiskt roligt att vakna en måndag (gillar inte måndagar om jag ska uttrycka mig försiktigt) till ett puss att jag helt enkelt svarade med ett puss, puss, puss. Sen gick det snabbt, eller för att vara ärlig i gen, MYCKET snabbt. Och det framgick med stor och varm tydlighet att det mellan mig och @SisterAquarius eller Helena fanns ett band som var mycket mer än bara det som finns vänner emellan. Det som från början hade varit, "jo nog kan jag besöka dig någon dag under semestern på väg förbi Stockholm" blev snabbt till en plan om att tillbringa ett par veckor tillsammans. Och efter sedvanligt och trevligt midsommarfirande med goda vänner och marknadsfirande i Kivik under min första semestervecka styrde jag kosan mot huvudstaden och Helena. Redan när jag fick hålla om henne första gången visste jag, detta är inte något jag varit med om förut. Detta är något helt annat och defintivt något jag aldrig igen vill vara utan. Vi tillbringade två fantastiska sommarveckor i vackra sommar-Stockholm, tror inte det regnade mer än max två dagar under dessa veckor. Veckor då jag bland annat passade på att åka några mil västerut för att träffa min nya kusin och hennes familj i Fagersta, tillsammans med Helena givetvis.

Jag och mina "nya" släktingar

Tiden gick givetvis sinnessjukt snabbt och när dagen för avfärd mot Skåne kom var det med stor sorg och smärta vi skildes åt, jag och Helena. Men vi skulle snart ses igen, det var bestämt. Vi var bjudna till en av hennes vänner som firade sin födelsedag och detta firande gick av stapeln i nordvästra Skåne och södra Halland. Helena skulle komma och bo med mig i några dagar. Det var på denna fest allt bestämdes, när Helena plötsligt sa "jag åker hem och packar, jag vill bo med dig nu". Svårare än så var det inte och det kändes att det var så det måste bli, inga betänkligheter alls. Under en hektisk vecka i början av oktober drog jag upp till Stockholm igen, vi hjälptes åt att packa och varvade detta med att besöka och träffa Helenas vänner och släktingar. Tiden sprang i väg och återvinningscentralen i Östberga fick MASSOR av besök innan vi tryckte Peugeoten full med prylar och styrde mot metropolen i centrala Skåne; Stehag.

Jag och Helena, några timmar innan allt bestämdes

Sedan den dagen när vi så att säga flyttade in till mig, kvällen den 6 oktober, är det nu Helena och jag, varje dag. Eller give or take som man säger i en del länder. Min älskling åkte upp och firade jul med sin förtjusande mor och andra släktingar. Men sedan den dagen har jag hittat meningen med mitt liv och jag vet att Helena Gartoft har hittat meningen med sitt. Jag älskar henne så oändligt mycket och är så tacksam att hon hittade mig, för det var så det var och det var så det skulle vara. 2011 året som visade mig exakt hur kärlek ska vara och kännas. Det jag trodde mig ha en hint om, var jag helt ovetande om. Så otippat och så underbart. Jag ser dessa fantastiska månader som en prolog till resten av mitt liv. Jag vill här också rekommendera min kärleks fantastiska blogg som avnjuta på följande adress: http://sisteraquarius.blogspot.com/

Hockeymässigt har året varit så som det brukar vara när man som jag följer Malmö Redhawks, mer om det för den intresserade på min "Miffablogg" som återfinns här: http://nyheter24.se/blogg/malmo-hockey/

Vill också passa på att tacka alla mina vänner för de stunder vi haft 2011, som vanligt på tok för få och det kan väl delvis vara mitt fel. Det är dock inte i kvantiteten utan kvalitén det hela hänger. Tack alla ni som berikar mitt liv, ni betyder mycket för mig!

Det var det viktigaste från året som gick, ett år jag aldrig kommer glömma. Lite kort om vad jag önskar mig från 2012 kunde vara på sin plats. Jag hoppas att gubbarna i Black Sabbath överlever länge nog så att jag får se den igen när de ska besöka Malmö. Jag hoppas att tiden inte tar slut den 21/12 2012 som i Mayakalendern. Här passar en bild jag fick av Helenas förtjusande mor in känner jag! 

Jag hoppas även, för att anknyta till hockeyn, att Malmö kan utnyttja sina förutsättningar stället för att missbruka dem. Sen hoppas jag att ni alla får lycka och välgång, vad nu det betyder för er. Nu önskar jag er således ett fint slut på 2011 och ett gott nytt år! Må ert 2012 bli fyllt av lycka, glädje och njutning!

Signing off!

Så är stunden kommen...men.

Efter nio långa månader är jag nu mycket snart framme vid årets absolut största musikevent i mitt liv. Iron Maiden, Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax på Ullevi på en endaste helg, jag menar vansinne! Alla som känner mig hyfsat bra inser att det efter en sådan helg hade varit helt ok för mig att lämna in pga allt man kan önska i detta liv uppfyllts på en liten helg i juli...men så enkelt är det inte helt plötsligt.

Andra saker händer i mitt liv just nu som faktiskt sätter denna musikaliska orgie i ett helt annat ljus. Från att ha varit årets event alla kategorier, har det nu förvandlats till några goa spelningar som jag förvisso inte vill missa för mitt liv. Men utan att dra för stora växlar på saker och ting, vilket är nog så svårt just nu, känns det som att en annan sommarhändelse lite senare i juli kommer betyda så mycket mer för mig i det långa loppet.

Med detta vill jag säga att det känns ganska skönt att ha fått lite mer rimliga proportioner på Maiden och Big 4 jämfört med hur jag beskrev det innan. Musik är oändligt viktigt och en sanslös inspirationskälla för mig, men ingen musik är så bra som den som skapas i själen i mötet med en annan människa. Och nu bara sprutar det fram listettor i mitt hjärta, livet rockar så sjukt fett! <3

Hylla våra hjältar på Sveriges dag

Idag är det den 6:e juni. Före detta svenska flaggans dag och numer nationaldagen. Dagen som är tagen för att fira det datum då Gustav Eriksson Vasa blev Sveriges första kung år 1523. En dag då vi ska fira det land som vi lever i och blir bortskämda i. Absolut är mycket rent åt helvete i vår lilla ankdamm här lågt ut i Europas avkrok. Men om vi börjar jämföra med hur många andra har det ska vi bara hålla käften och vara lyckliga över att vi bor och lever där vi gör.

Men en dag som denna passar det givetvis utmärkt att hylla våra hjältar som sliter för allas vårat väl. De tappra kvinnor och män som drar på sig uniform och sliter i skiten för vår skull. Jag talar givetvis om de som väljer att jobba inom vården som sköterskor. Tärande som någon verklighetsfrämmande politiker benämnde dem för några år sedan. Dock att dessa "tärande" utför ett arbete som vi går under utan. Att dessa "parasiter" utför ett jobb som vida överstiger vad många andra ens skulle fundera över att göra i teorin för samma lön. Men de gnetar på, måndag till söndag, dygnet runt och året runt.

De gör det av skäl jag inte kan svära på eftersom jag ALDRIG någonsin i helvete skulle göra det som de gör. Men det är absolut inte för att "de inte kan få något annat" för dessa människor skulle lätt kunnat få ett betydligt mer avslappnat jobb med samma lön eller bättre. De måste helt enkelt göra det av kärlek och en genuin vilja att hjälpa människor. I min värld finns det inga andra förklaringar till varför man går in på den stigen annars. Att självmant välja ett jobb med obekväma arbetstider och usel lön med tanke på detta och VAD de gör kan jag bara förklara med kärlek för människor.

Så när vi idag, vi som har ledigt på helgdagar vill säga, firar vårt land med en extra ledig dag och kan njuta av friheten vi har här. När vi gör det tänker i varje fall JAG skänka extra tankar åt dem som i vita, blåa eller gröna kläder kämpar för att vi ska bli friska från allehanda krämpor. Jag bugar djupt för dessa SANNA hjältar som räddar liv. Tack för att ni finns, tack för att ni vill göra det ni gör. Jag är djupt imponerad och tacksam, ni är mina största hjältar.

Trevlig nationaldag!

En runda till...

Tänkte att mitt skrivande om detta med tanke på att jag kunde skriva detta skulle vara slutet på sagan, men icke. Idag läser vi detta och jag vet inte vad ni tänker men jag vet vad jag tänker. Nog är nog, madrasserat rum nästa för denne lallare. Han har redan fått på tok för mycket mediautrymme och jag vet att jag också gör det nu, men eftersom jag börjat skriva om skiten får jag väl ta det i mål också.

Alltså väntar vi nu på...den 21/10 istället. För att ännu en gång konstatera att han har fel, för tredje gången. Men, han kommer väl troligen ha räknat fel ännu en gång då får vi misstänka. Å andra sidan kan vi kanske hoppas att hans gud räknat ut att det är dags att kalla hem sin lille hustomte innan han gör bort sig allt för mycket här nere på lilla obetydliga jorden.

...to be continued.

Söndag, oj vad "förvånad" jag är...

Jaha, det är söndagen den 22 maj 2011. Solen strålar och fåglarna kvittrar på ett fullständigt underbart sätt. Med andra ord existerar jorden fortfarande. I och för sig skulle jag kunnat hamna i paradiset, men jag vet att det "bara" är Österlen jag ser utanför fönstret. Således hade Mr. "inte-alla-pållar-hemma" fel...igen. Vilket vi givetvis visste innan beviset kom genom att vi alla vaknade idag till samma som var igår.

Bara det att han suttit och filat på denna "gåta" sedan förra gången han hade fel 1994 borde väl kvalificera honom till boende i madrasserat rum med kramtröja resten av sitt liv kan jag känna. Å andra sidan ska det vara en fri värld och alla ska kanske få hålla på med sitt hittepå så länge de inte skadar andra. Dock skulle jag vilja veta om han fick någon att ta sig av daga pga sitt mumbojumbo, för det är INTE ok. Å tredje sidan, om man tror på tomtar som denne Harold Camping är man i SERIÖST behov av hjälp!

Om det finns en kraft som kör denna föreställning, en gud, så har han dessutom en hel del humor. När han i så fall låter en vulkan på Island få utbrott, på "domedagen", vilket säkert fick en del av tomtarna att komma lite i byxan av glädje vågar jag misstänka. NU BÖRJAR DET, liksom...och sen inget mer. Jag kan se denne gud ligga rullandes på golvet, eller hur det nu ser ut där han finns, letandes efter andan pga skrattar för hårt.

Nå, har vi lärt oss något av detta? Nä! För vi visste redan att det finns en helt ohygglig massa tomtar på denna planet. Förvisso får väl denne Mr. Camping gå under kategorin "harmlös" då han faktiskt inte skadar någon annan genom sina vanföreställningar. Nej, gå bara ut och njut av era liv efter bästa förmåga. Älska varandra, med varandra, kramas, skratta och njut! För vår dag kommer, för var och en av oss. Se bara till att försöka ha så "jävla kul" ni kan tills den dagen kommer. Jag ska i varje fall försöka med det. Trevlig söndag, denna 22 maj 2011 då jorden fortfarande inte gått under. Kärlek och respekt!

SLUTET ÄR NÄRA!!!

Ja, de flesta av er har väl hört att det är dags för jorden att gå under på lördag...igen. Någon lallande tomte har "räknat ut detta" och som vanligt är det en massa religiöst jada jada inblandat. Ponera att där finns en stor, allsmäktig gud som styr allt. Då kan vi nog ta för givet att han kommer se till att ta dessa lallare av daga som försöker berätta vad och när han ska göra något.

"Och jag skall taga stor hämnd på dem och tukta dem i förtörnelse. Och när jag låter min hämnd drabba dem, då skola de förnimma att jag är HERREN"!""

Hesekiel 25:17

Nå, jag kan givetvis GARANTERA att vi även denna gång kan kliva upp i lugn och ro på söndagsmorgon utan att ha blivit förintade i eld och åska. Men vad som är lite intressant är givetvis frågan vad skulle man göra OM det verkligen var så att slutet på allt kommer på lördag? Vad skulle man ta sig till? Ja, det är inte lätt att säga men jag kan säga så mycket att jag hade sett till att vara med dem jag bryr mig mest om. Jag hade velat tillbringa mitt slut på ett så fint sätt det bara är möjligt, för plötsligt så hade man VERKLIGEN inte haft någon morgondag.

Detta är nästan omöjligt att ens fundera på, trots att det enda som är 100% säkert här i livet är att det kommer ta slut. Trots det så lever jag, och säkert de allra flesta, som att det inte finns något slut. Jag brukar säga att jag vill ta tillvara på dagarna, leva varje dag som om det vore den sista. Men jag lever inte i närheten av som jag lär, då hade jag aldrig legat och sovit i 90 minuter efter jobbet idag exempelvis. Jag försöker faktiskt berätta för folk jag tycker om att jag gör det, men inte alls så mycket som jag borde. Inte ens i närheten. Grejen är att, och det syns i nyheterna dagligen, varje dag försvinner människor som också hade planer för i morgon. I morgon som aldrig kom för dem. Olyckor, oprovocerat våld osv. En sekunds ouppmärksamhet och en cykeltur kan bli din död, ena sekunden cyklar du och nästa är allt slut.

Älska livet, ta tillvara på det. Bry er om varandra och berätta för varandra hur mycket ni bryr er. Krama människor, gör dem lyckliga. Att göra någon annan lycklig är bland det absolut finaste man kan göra. Oegoistiskt men samtidigt stor egoboost, win-win alltså. Samt sluta att leta efter "den rätte/rätta". Det finns ingen sådan, det finns oändligt många! Nåja, inte oändligt kanske men många fler än du någonsin hinner avverka i din livstid. Nu är jag helt för monogami i förhållande men jag har ingen sagofantasi om att det finns en enda som väntar där ute. Jag VET att det finns massor som skulle kunna vara denna människa. Jag har redan levt med flera, som just där och då var rätt. Så här tänker jag; lev med någon som du utan att tveka skulle stanna med även om denne skulle vara med om en ohygglig olycka och bli svårt sargad kroppsligt. Kan du inte svara ja på den frågan, då är det fel människa du lever med!

Nu kommer som sagt inte jorden gå under för att någon lallare "räknat ut" det. Men, för att avsluta detta lilla inlägg om allt och inget så skickar jag en länk till en undergång som är något mer sannolik och har något med vetenskap och fakta att göra. Se och rys lite längs ryggraden: SLUTET?

Älska livet!

Stora låtutdelningen eller speak through the beat!

Söndag, vad kan passa bättre än att plocka lite godbitar ut den oändliga musikskatten? En speciell variant idag då jag tänkte ge ut lite bitar som talar till mig om livet och allt som finns där i. Häng med så ser vi vad vi kan hitta och vad de säger mig.

Först, denna går till en fin människa som jag valde att släppa. Men, jag är helt säker på att denna person idag håller med om att det jag gjorde trots allt var det rätta. Gott så för mig, men jag kommer aldrig glömma.
Dolly Parton – I Will Always Love You - Original Version

Nästa lilla alster är en tacksägelse till er som betyder allra mest för mig. På väldigt olika sätt och absolut vet jag också att jag visar och berättar det alldeles för lite. Rädslan för att förlora viktiga människor handikappar mig tveklöst, men det är en biverkning av mitt liv och jag försöker verkligen komma förbi det. Ni är inte så många men jag älskar er och kommer alltid ställa upp om ni behöver mig!
Ozzy Osbourne – Gets Me Through

Mer Ozzy och nu låt som jag skickar till en härlig tös. Jag är inte alls säker på att jag kan stå för denna text men jag är däremot helt säker på att jag inte önskar något högre än att jag skulle kunna göra det. Framtiden är spännande, som en osedd film och svaren finns oftast där man absolut inte förväntat sig eller trott.
Ozzy Osbourne – Steal Away (The Night)

För minnenas skull, vi vore ingenting utan minnen!
Kiss – Then She Kissed Me

För att den är så sjukt rolig att sjunga på Singstar, spelar ingen roll om jag suger och saknar all form av sångröst. Dessutom berättar texten en hel massa saker för mig.
The Offspring – Self Esteem

Mitt lag, min kärlek, mitt liv! Kämpa Malmö! Ingen text men så mycket känslor.
Vangelis – Conquest Of Paradise

För att det så det är, oavsett hur mycket vi kämpar kommer vi alla förlora till slut. Det är dock ingen ursäkt för att inte ge allt, njuta, kämpa för det rätta och ha kul så ofta det bara går. Låt inte livet döda er, döden gör det så bra till slut!
Motörhead – Born To Lose

Jag hann aldrig säga det jag kände och får aldrig. Tårarna kommer ALDRIG ta slut...
WASP – Forever Free

Denna känns bara som jag på något sätt, jag blir nog aldrig vuxen eftersom jag ännu inte lyckats. :)
Dan Hylander – Svart kaffe

Denna är till alla er som blir rövknullade av systemet. Systemet som jobbar mot oss mer och mer för varje dag som går. En dag är det nog, en dag ska alla människor vara värda något. Så måste det bli annars är vi dömda!
Rage Against The Machine – Settle For Nothing

Tio låtar som pratar till mig, tio låtar som pratar åt er genom mig. Som ni säkert förstår är detta ingenting av allt jag skulle kunna mångla ut, jag hör så mycket i all musik jag lyssnar till "på riktigt". En text som pratar till mig ända in i själen är större än allt utom kärlek, det är religion. Den enda religionen! Och som extranummer ger jag er på detta "religiösa" tema två låtar av två överlevare av yppersta elitklass.

Motörhead – Bad Religion
Ozzy Osbourne – You Can't Kill Rock And Roll

Picplz, någon?

Världen svämmar över av sociala nätverk, nästan alla har Facebook och absolut att det underlättar att hålla kontakten med folk man knappast träffar i övrigt. Personligen är det den stora vinsten med just Facebook för mig, att känna en viss närvaro med människor jag annars definitivt aldrig haft kontakt med annars.

Twitter är också roligt, på ett helt annat sätt. Där är det tempo och snabba svängar som gäller. Då jag alltid läser igen feeden på Facebook är det nästintill aldrig att jag gör det på Twitter. Där hoppar jag oftast rakt in, kvittrar lite och så ut igen. Vi Twitter har jag lärt "känna" en massa människor jag absolut aldrig haft någon form av kontakt med annars. Via Twitter följer man också händelser på ett ypperligt sätt.

Nu till titeln på detta inlägg. Picplz är också ett socialt nätverk men med den skillnaden att man delar bilder ur sitt liv. Kolla länken så förstår ni. Man kan ladda upp bilder från webbsidan men det roliga är givetvis att man kan köra det via så kallade smartphones. Jag tycker själv det är fantastiskt roligt och det som gör Picplz starkt just nu är att det finns till både Android och iPhone till skillnad från exempelvis Instagram. Jag finns själv HÄR. Varför inte testa? Ni kanske gillar det precis som jag.

Att leva i hetsen

Påsken har, givetvis, tillbringats på Österlen. Har man möjlighet att spendera tid i paradiset gör man det också. Det finns dock en liten, liten...eller i ärlighetens namn ganska stor nackdel med Österlen kring påsk. Problemet är att nervösa storstadsmänniskor hetsar ut för att hinna se så mycket konst på så lite tid som möjligt. Konstrundan går nämligen av stapeln, om det nu är någon i detta land som mot förmodan missat detta faktum.

Detta innebär bland annat att små, trånga vägar och gator blir fullständigt igenkorkade av groteska mängder bilar. Det innebär också att kanske var tionde bilist kör framåt men tittar överallt utom framåt. Snitthastigheten på redan smala riksvägar sjunker till nivåer som kan få den lugnaste lokalbefolkning att vilja göra en remake av Falling Down live på Bambuser eller liknande.

Konstrundan i sig är ett riktigt trevligt spektakel som jag själv brukade åka på förr, innan ALLA hittade hit och den svällde till episka proportioner. Nu är just påskhelgen ett absolut no, no för mig. Inte en chans att jag beger mig ut för att "njuta" av köer, tutor, sura och stressade stadsbor som uppenbarligen inte är här för att komma in i det goa Österlentempot. Så, mitt tips till er som VERKLIGEN vill njuta av konsten på Österlen är att åka ut i veckan som kommer om ni har möjlighet. Mindre folk och absolut mer njutbart.

Bara några meter från kommersen kan man hitta lugnet på Österlen, även under påsken.

Själv har jag ägnat påsken åt lugn, ro, sol, värme och att tagga ner lite från vardagens rutiner. Ätit lite mer än jag borde, druckit lite mer än jag borde, mått lite bättre än jag brukar och rört mig lite för lite mot vad jag borde. Som en liten, liten påminnelse om att livet är gott bakom all vardag. Dessa korta stunder som bryter mot det vanliga och vardagliga är viktiga och ger mer energi än valfritt träningspass för mig. Att njuta är det viktigaste i livet, för det är inte speciellt sannolikt att man får chansen igen. Älska livet så länge ni kan!

Det här med Spotify

Ok så Spotify ska strypa sin gratistjänst betydligt. Då ställer jag frågan; och? Att folk tror att en tjänst som Spotify går att driva ideellt och mer eller mindre gratis är givetvis vansinne.

Jag är själv premiumkund sedan augusti och kan ärligt inte förstå hur jag stod ut med reklamen innan. Eller hur jag orkade pumpa mobilen full av filer för att lyssna på musik. Bara för att komma på att jag glömt just den där låten!

Nu får jag visserligen dra in en del filer fortfarande då exempelvis Metallica och Ac/Dc saknas i Spotifys bibliotek. Men det gör jag gladeligen då 95% av allt jag vill lyssna på ändå finns där. Absolut finns det alternativ till Spotify. Men, som jag ser det, ingen som kommer i närheten. Inte ännu i varje fall.

Men om den dagen kommer har jag inget problem att byta leverantör av "molnmusik". Det är som vilken tjänst som helst för mig. Som att byta telebolag, elbolag eller vad det nu kan handla om. Vad jag säger är att om man känner att man gillar tjänsten och ser behovet. Vad är då en hundring i månaden att pipa om? Precis, ingenting!

Det här med drömmar, i sömnen.

Ok, jag vill direkt säga att jag egentligen inte funderar mycket på drömmar man har under sömn. Jag inser att det är hjärnans sätt att göra sig av med eller bearbeta intryck från vårt vakna tillstånd. Jag drömmer själv i 8 fall av 10 om något jag gjort på jobbet och det är sällan jag funderar mycket på det när jag vaknat.

Sen händer det ibland att man drömmer ihop bästa livet, att drömmen är nästan bättre än verkligheten. Vet inte om det händer er men det är då jag vaknar och känner mig lite besviken i några minuter. I natt hade jag minst tre drömperioder jag minns, vaknade också två gånger vilket kanske är förklaringen vad vet jag.

Hur som helst drömde jag i den ena drömmen att jag spelade hockey, på riktigt. Det känns inte speciellt långsökt med tanke på hur ofta den sporten lallar runt i mitt huvud. När jag drömmer funkar det ofta så att jag både upplever det som att jag gör det som händer OCH att jag liksom tittat på en film om mig själv. Jag minns alltså tydligt hur jag verkligen spelade hockey som mig men samtidigt ser jag mig själv utifrån och tänker att detta är helt omöjligt. Jag har inte stått på ett par grillor och samtidigt använt klubba och puck sedan tidigt 90-tal. Jag KAN inte åka så där bra och ha koll på pucken utan att det blir Bambi av det hela.

Detta var ändå en härlig dröm, för jag älskar sporten och att själv spela är fantastiskt roligt. Speciellt om man är bra på det, vilket jag var i drömmen. Nu kommer vi till en annan del av mitt drömmande som är så ovanligt nu för tiden att jag klassar det som icke existerande.

Drömde även om en före detta flickvän, men ändå inte. Säkert jobbet som spökar här eftersom hon var ungefär som hon är MEN satt i rullstol. Minns inte så tydligt om denna dröm förutom just rullstolen och att jag fick bära henne upp för en trappa. Och ja, en annan dam fick också vara med en stund och där var det kanske lite mer avklätt. Tänker inte gå in mer på det förutom att säga till er som är just damer att nej, det spelar ingen roll hur dina tuttar ser ut. Det är DIG jag tycker om för att du är du. Är det svårt att förstå, eller? Tydligen är det så...

Vart vill jag komma med detta? Nä, ingenstans egentligen förutom att berätta att jag är genuint fascinerad över vad hjärnan är kapabel till. Om jag kunde minnas drömmarna mer exakt hade det inte varit en stor grej att skriva en ganska rolig bok exempelvis. Tyvärr glömmer jag dem snabbt och det är väl det som är själva meningen om nu hjärnan dumpar överflödig information. Men ibland överträffar då hjärnan sig själv och skapar ett liv som kan tyckas bättre än verkligheten, det är då jag vaknar besviken. Håll med om att hjärnan är en vansinnigt spännande slemklump ändå! Trevlig söndag! 

När "kämpa" inte räcker längre...

En vän på Facebook postade ett inlägg om tappra Linda och jag läste. Tyvärr är jag inte den som läser och bara nickar och går vidare. Jag känner och jag känner mycket. Var tvungen att läsa många inlägg av henne även om jag redan visste utgången. Jag visste att hon inte skulle vinna sin match, ändå hoppades jag. Förgäves givetvis...

Hon har det bra nu. Det har inte hennes man, barn och övrig familj. Mina sympatier till dem! Och heads up till oss alla; om det känns fel i kroppen. Ge INTE upp om läkare säger att det bara är något smått. Bara DU känner din kropp och jag lovar att om DU känner att det inte är något smått, så är det troligen inte det heller. Ta till vara på livet, var rädd om det och ge det chansen att vara så länge det bara går. När det är slut, så är det slut...

Sov gott Linda! Kärlek till hennes anhöriga! Hennes blogg hittar ni här om ni är intresserade av hennes liv och sjukdom: http://lindaskriver.blogspot.com/

Nostalgi

Nostalgi är både roligt, sorgligt, underhållande och lite skrämmande. Fick mig lite gamla bilder från 80-talet till livs av en kompis på Facebook och det var fantastiskt roligt att se bilder och händelser jag glömt för så länge sedan. Man minns hur otroligt lätt och obrytt livet var då, när man var kring 10 år.

De problem man hade i livet på den tiden skulle man idag kalla för lite stress eller så. Man hade inga problem helt enkelt. Nu vet jag mycket väl att inte alla hade en så fin och problemfri uppväxt som jag men eftersom jag hade det kan jag inte riktigt relatera till hur det är att ha en svår uppväxt.

Undertecknad i mitten manglar tamburin. Tror detta är 1983 eller 1984.

Nu lallade jag iväg, som vanligt. Efter att ha fått vatten på kvarnen igår letade jag upp gamla album i förmiddags hos föräldrarna och scannade in lite minnen från förr. Otroligt roligt och tiden flög verkligen när man satt där. Inte bara pga bilderna utan också för att jag var tvungen att bråka med farsans dator som verkar vara på väg in i tonåren.

Känns, för mig, vansinnigt viktigt att se tillbaka någon minut ibland. Minnas och försöka förstå hur den jag är idag blev till. Jag tror att det är lättare att se framåt om man kan förstå vägen man gått hittills. Det är alltså vad jag tror. Nostalgi, något jag absolut behöver i lagom doser.

Sugen på LG Optimus 2X?

Smartson kör en testpilotkampanj för nya Androidmonstret LG Optimus 2X. Fem lyckliga får testa mobilen och behålla den. Jag menar, vem vill INTE? Bara att kolla in specifikationerna så blir man alldeles fuktig i byxan:

• Mått: 63,2 x 123,9 x 10,9 mm
• Vikt: 139 g
• Stand-by tid: ? h (2G) 400 h (3G)
• Taltid: ? h (2G) 7,8 h (3G)
• Batteri: 1 500 mAh
• Minne: 8 GM internt lagringsutrymme som går att utöka med max 32 GB microSD/TransFlash eller microSDHC-minneskort
• Nät: 2G och 3G
• Kamera: Två stycken kameror. Ena kameran har en upplösning på 8 Megapixlar med bilder i 3264 x 2448 pixlars storlek och videoinspelning i Full HD 1080p i 24 fps eller 720p i 30 fps. Andra kameran har en upplösning på 1.3 Megapixlar och bilder i 1280 x 1024 pixlars storlek (SXGA). LED-blixt.
• Operativsystem: Android 2.2 (FroYo). Kommer gå att uppgradera till Android 2.3 (Gingerbread) enligt LG
• Processorhastighet: 1 GHz med dubbla kärnor (Dual-core), Nvidia Tegra 2-processor
• Anslutningar: 3,5 mm hörlursutgång, micro-USB 2.0
• Skärm: 4-tum stor kapacitiv multitouch-skärm av typen H-IPS med 16 miljoner färger och en upplösning på 480 x 800 pixlar och automatisk pivotfunktion
• SAR-värde: 0,18 W/kg

• Spela in och titta på film i Full HD 1080p: Optimus 2X kamera låter dig spela in i Full HD vilket du sedan kan titta på med din HDTV
• Processor med dubbla kärnor: Nvidia Tegra 2-processor med dual core möjliggör snabbare och mer effektiva program och spel
• GPS: A-GPS, GPS
• Bluetooth 2.1
• Wi-Fi
• Stöd för Adobe Flash: Få tillgång till hela webben med stödet för Adobe Flash Player 10.1
• mikro-HDMI: Koppla in Optimus 2X till din TV för uppspelning av Full HD 1080p-material
• DLNA: Dela media från din Optimus 2X till t.ex. din TV med DLNA-stöd
• Inbyggd accelerometer: Känner av hastigheten i dina rörelser
• Inbyggda Internettjänster: Facebook, Flickr, Myspace, Picasa, Skype, Twitter, YouTube
• Tillgång till Android Market och dess appar
• Stödda videoformat: AVCHD, AVI, DivX HD, DivX, DivX, FLV, H.263, H.264, Matroska (MKV), MOV, MPEG1, MPEG2, MPEG4, RealMedia (RM/RMVB), TS, WMV9 HD (VC-1), WMV, Xvid, Xvid, 3GP/3GPP
• Stödda ljudformat: AAC+, AAC, AIFF, Apple Lossless, eAAC+, FLAC, Matroska (MKA), MP3, Ogg Vorbis, WAV (PCM), WMA
• Kommunikation: EDGE, GPRS, MMS, Stöd för IP-telefoni, WAP, Microsoft Exchange

Se till att anmäla dig och hoppas på turen, det gör jag.

En liten video kanske för att få prylsaliven att rinna?

Ett musikinlägg

Jag tycker denna låten är så j*vla bra! Och den får mig att minnas sådant jag bör minnas för att inte göra om igen. Mer än så hinner jag inte få ner idag, hockey på tv FTW! Så, Lemmy, take it away!

Motörhead – One More Fucking Time 

All life is a mystery,
All things come to he who waits
All things just a twist of fate
It's just a state of mind
All your time is not your own
It's real hard to find out why
It's real hard to say good-bye
To move on down the line...

Both your eyes wide open
You see the shape I'm in
It wasn't of my choosing
It's only bones and skin
And I will plead no contest
If loving you's a crime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time

All your life is in your head
All you dreams are in your sleep
And if your dreams are hid too deep
They're just a waste of time
When you try to chase the dream
You never seem to know the time
You never recognize the signs
And nothing's what it seems

Both your eyes wide open
You see the shape I'm in
It wasn't of my choosing
It's only bones and skin
And I will plead no contest
If loving you's a crime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time

And if I would have been a bad man
You would have seen the good in me
You would have seen the other
The good man I could be
But since I am a good man
The same was all the same
Nothing I could do, nothing I could do

All life is a mystery,
All things pass you by in time
All things just a perfect crime
It's just the way we are
All instincts let you down
It's not a case of love in vain
It's not a case of love insane
It's enough to break your heart

Both your eyes wide open

You see the shape I'm in
It wasn't my idea
That I be the one to sin
And so all those years together
Weren't worth a fucking dime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time
And so all our years together
Weren't worth a fucking dime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time
And so all our years together
Weren't worth a fucking dime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time

Hur ska man reagera?

Ok, jag vaknar efter en lång natt med feber och skit. Känner mig lite bättre på morgonen, fräser rent nosen och hostar i fem minuter. Drar till mig mobilen för att kolla nattens och morgonens händelser på Twitter poch Facebook. Snart står det klart att en KRAFTIG jordbävning ägt rum strax utanför Japan med efterföljande tsunami.

Magnituden är satt till 8.9 och jag som Svensk, har absolut ingen aning om vad det innebär förutom att det är något som inte är bra. Jag drar igång teven och börjar kolla CNN, bilderna som rullar framför mig är absolut vansinniga. Folk som vinkar med tygstycken för att bli undsatta från sina sargade hem. Enorma vågor av vatten och lera som väller in över det tättbefolkade landet. Hus som vräks iväg som om de var löv. Människor dör framför mina ögon.

Katastrofen rullar live i mitt lugna hem

Jag sitter alltså i min lägenhet, i min soffa, och har det ganska gott och ser detta spelas upp framför mina ögon som någon form av underhållning. Helt seriöst, bilderna ÄR VANSINNIGA! Jag bara undrar, hur ska man reagera? Vad ska man göra? Ska man se på det eller ska man bara låta bli och ta det för vad det är, sådant som händer? Det är svårt, det är långt bort. I ett land jag bara känner från film och nyheter. Folket verkar obehagligt lugna, å andra sidan är denna typ av katastrofer något de alla vet kommer. Inte när eller hur, men de vet att det kommer med ojämna mellanrum.

Det är svårt att inte tänka på de som är där, vid frontlinjen. De kan inte gå in och kolla på teve, de måste möta katastrofen och ta i den. Dagar som denna är jag extra glad att jag är född och lever i Sverige. Nu är frågan, vilka ytterligare länder kommer drabbas? Tiden får utvisa, för mig är det svårt att nu återgå till att lalla på i mitt lilla liv just denna dag... Kämpa Japan!

Inboxens förbannelse

Skrev något om min inbox på mailen ikväll på Facebook och Twitter. Det är som ett ok som hängt över mig sedan för evigt ungefär. Jag är KASS på att organisera dokument, det är inte min grej bara. Jag tänker; jag kollar det där sen. Bara det att "sen" är samma sak som aldrig i realiteten. I kväll när jag tittade var inboxen uppe i 1858 mail. Det borde inte få gå så långt.

Nu ska sägas att jag blivit mycket bättre sedan jag skaffade min lilla goa Android, nu kan jag sortera direkt på språng och har inget behov av dator för att fixa med mailen. Så de flesta av dessa 1858 var äldre än augusti 2010. Nå, jag ägnade lite mer än en timme med laptopen på magen här i sängen åt att få väck all skit som definitivt INTE behövde finnas överhuvud taget. Nu är jag nere i 469 mail som jag måste sortera och arkivera.

Det var ganska kul ändå, att se vad som hänt sedan 4/9 2003 då set äldsta mailet var i från och upp till nu. NEJ, givetvis satt jag inte och läste alla! Men jag såg ämne och avsändare och jo, jag läste väl några och fick mig några goda skratt och motsatsen. Det värsta är att dessa sju och ett halvt åren känns som bara minuter, det fanns mail bland de äldsta jag minns som igår. Å andra sidan fanns det de som var bara några månader jag helt förträngt. Hjärnan är en märklig gegga, den gör lite som den vill med minnen utan att man har något att säga om saken.

Nå, nu ska jag stänga ner och sova ohyggligt länge igen. Allt för att bli kvitt denna förbannade förkylning som regerar min kropp just nu. 'Till next time! G'nite!

Gott mos, som de säger i Götelabôrg.

Japp, ni gissar helt rätt. Biljetterna till Big 4 är klara och i hamn. Därmed kan festen bara börja med sig! Nej men seriöst, det är fyra månader dit. Just nu känns det som att det är ett onödigt långt upplopp fram tills dess. Men å andra sidan ger det mig tillfälle att lyssna in mig på de band jag aldrig sett live förr; Megadeth och Anthrax.

Anthrax skulle jag sett 2009 på Sonisphere men de ställde in på grund av sjukdom den gången. Jag ser verkligen fram emot att se dem då det är det band jag lyssnat längst på av Big 4, till och med tidigare än Metallica. Sen att anledningen att jag började lyssna på dem heter I'm the man kanske vi ska prata tyst om...vilket jag inte gjorde nu. :)

Hur som är allt fix och färdigt för en hejdundrande partyhelg med sissnesjukt bra musik i ohyggliga mängder. Hoppas bara att Göteborg visar upp sig med sitt finaste sommarväder också. Visst är inte regn något som på något sätt hindrar mig, men det blir så mycket roligare om det är soligt och gött!

ROCK ON!

Första helgen i juli 2011, ge mig!

Nu bommade jag dessvärre de biljetter som gick på förköp idag, men på måndag är det skarpt läge. Då SKA jag ha plåtar! Så här tänker jag mig den första helgen i juli, typ:

Fredag:

Iron Maiden - Children of the Damned


Lördag: Njuta av Göteborg med vattenhål. Skål!

Söndag:

Anthrax - Antisocial (med John Bush visserligen)


Megadeth - In My Darkest Hour


Slayer - Raining Blood


Metallica - The God That Failed


ROCK ON!!!

Härlig sommar blev ULTIMAT sommar!

Är sedan länge inbokad till Iron Maiden på Ullevi i början av juli och tyckte att det var den perfekta inledningen på sommaren och uppvärmning för semestern. Gott så och därmed tänkte jag att årets stora musikhändelse var klar och det blir Maiden.

Så pinglar det till i mina kanaler på förmiddagen idag och vad, nej, VAD ser jag? Big 4 kommer till Ullevi de också, i sommar, faktum är att de kommer SAMMA helg som Maiden! Jag menar, vad är chansen? Det är fan som jackpott, drömvinsten och 50.000 i månaden i 50 år för en musiktörstande själ som jag.

Om det mot förmodan går runt människor där ute som INTE vet vad Big 4 är, kan jag meddela att det är de fyra orkestrarna Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica. Dessa fyra åker runt som en ambulerande orgasmcirkus för metalheads som jag och tillfredsställer våra musikaliska lustar. Ja ni förstår själv, jag är i EXTAS!

Faktum är att jag var som berusad när jag just fått infon, jag satt bokstavligen och studsade i min kontorsstol. Ni som känner mig vet att min kontorsstol sitter fäst i en relativt stor plåtlåda med fyra hjul. Denna låda färdas dessutom relativt ofta i en ganska aktningsvärd hastighet. Ja, jag var tvungen att stanna till och "fira" denna underbara information.

Nå, jag ska väl inte ropa hej eftersom jag inte äger någon biljett ännu. Men jag har hittills aldrig bommat biljett till något jag vill se och det tänker jag VERKLIGEN inte göra denna gång heller. Denna sommar kommer gå till historian, årtusendets bästa musiksommar! Iron Maiden, Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax! Dessutom på samma arena, i samma stad och samma helg. ROCK ON!

Halloween, klassisk B-film

Halloween från 1978 gick på Tv4 Film ikväll och jag var bara tvungen att se den. Dels för att det ändå får räknas som en rysarklassiker men delvis också för att Jamie Lee Curtis är en favorit. Ja, jag har sett den förr men det är garanterat mer än 10 år sedan. Konstaterar att filmen i sig är en riktig B-film, eller kanske ännu sämre än så. Musiken och stämningen är briljant men handlingen är, som sig bör visserligen i denna typ av rysare, obefintlig.

Jamie Lee Curtis anno 1978, PINGLA!

Lite tuttar, skrikande brudar, korkade grabbar och mord så är man hemma så att säga. Men Curtis alltså, vilken pingla hon var i sin ungdom! Rollen som Laurie Strode var hennes första filmroll och garanterat en som hjälpte henne framåt. Men också en som höll henne inom genren några år. Nu har jag i varje fall sett den igen, nu kan jag vänta tio år till innan jag måste bli nyfiken och besviken ännu en gång. Besviken på handlingen, eller bristen på den. Men definitivt inte missnöjd med Curtis, alltid väl värd att titta på.

Dryg hemresa

Givetvis skulle det jävlas på vägen hem, men det blev en helt ok lösning till slut. Även om jag var hemma ca 50 minuter senare än jag hade tänkt mig. Var något problem med planet i Umeå, kom inte därifrån förrän 18:20 istället för 17:30. Men, eftersom samma plan var det som skulle vidare mot Malmö kunde jag, och de andra trevliga människorna som skulle samma väg, sitta kvar på planet när vi landat på Bromma.

Men jag kan villigt erkänna att jag var "lite lack" när de ropade ut att det var problem. Ja, jag vet att det är viktigt att allt är ok men lika fullt, man är fan inte sugen på sådan skit när man bara vill hem. Nå, nu är jag ÄNTLIGEN hemma, har fått upp min packning och håller som bäst på att ligga in sängen. SÅ SKÖN DEN ÄR!

Har varit ena riktigt härliga dagar uppe i Umeå och jag saknar er där uppe, men hem är här. Just nu i livet är det ingen tvekan och som det känns är det för gott. Men jag kan inte svära, det går bara inte för då står man där som ett fån om jag nu skulle få för mig något annat längre fram. Men just nu, idag, här, är Skåne mitt hem. Ännu en gång, piss att landet är så långt. Vill träffa er där uppe när jag vill och inte när jag har MASSOR med tid över. Tack gode gud för Facebook, mail, telefon, sms, twitter osv. Utan dessa underbara hjälpmedel hade jag blivit tokig.

Dags att släcka ner de små blå och nanna lite. I morgon väntar frontlinjetjänst igen, ner i dyngan och kriga på. Full fart mot sommaren gäller. Sköt om er där ute, godnatt!

Sammanfattning

Sjukt vad tiden går fort när man har roligt. Redan sista kvällen i Umeå och jag kan ärligt säga att jag gärna stannat längre, ni är så många här som jag helst inte hade varit utan. Å andra sidan finns det lika många, om inte fler, jag inte vill vara utan i Skåne. Förbannar att landet är så långt, förbannar!

Jag fick inte träffa alla som jag hade velat träffa, å andra sidan fick jag även träffa folk jag verkligen inte hade räknat med att träffa och det gjorde mig nästan rörd och överjävligt glad. Är seriöst osäker på om jag klarat av att träffa fler goa människor denna korta visit, hade troligen dött nostalgidöden på fläcken då.

Jag hoppas verkligen att det inte ska behöva dröja 15 månader tills nästa besök, det är för lång tid. Även om jag verkligen ogillar den vinter som nu håller Umeå i ett järngrepp så ogillar jag verkligen inte mina vänner här, tvärt om. Ni är helt sjukt viktiga för mig, hoppas ni förstår det även om jag sällan vräker på med onödigt stora ord. Ni utgör mer än 25% av mitt liv och så mycket kan jag inte bara plocka bort utan att bli trasig.

Ni som av olika skäl inte kunde träffa mig, jag tycker inte sämre om er för det. Hoppas helt enkelt att ni har möjlighet nästa gång, eller nästa, eller nästa. Det är inte direkt så att jag ligger sömnlös och gråter över att inte kunna umgås med er när jag vill, men ni fattas mig.

Extra tack till Göran som trots allt tog sig ner till O'learys, du läser troligen inte detta men orden finns här och jag tror inte jag var ensam om att bli riktigt glad av att se dig. Även ett extra tack till Sigrid som sent omsider tyckte det var en bra idé att komma ner, hade jag aldrig förväntat mig. Tack, du får mig att skratta som alltid och tack för ölen. I owe you one, bara önska för önskan är fri. :). Supertack till Mats som med kort notis gav mig ett hem, sådant glömmer jag aldrig.

Nu återstår bara för mig att sova och packa min gröna persedelpåse och dra söderut. Tack för denna gången och var varnade, jag kommer tillbaka. Umeå och ni här och omkring har mitt hjärta i ett stengrepp, varsågoda att fortsätta så. Känns skönt att ha ett andra hem att komma hem till. <3 till er, tack för att ni finns!

Precis som förr...men ändå inte.

Ska alldeles strax krypa ner i min tillfälliga säng här uppe i Umeå. Har rullat runt några rundor i "byn" och allt känns så välbekant, allt känns som det gjorde när jag lämnade stan i slutet av juni 2009. Visst, det har tillkommit en del affärer, rondeller och annat har försvunnit. Allt känns ändå så bekant och tryggt för mig, det är som min egen ficka. Men, det är mer som ett minne. Något man minns och ler igenkännande åt. Det känns inte som hem, det känns inte som att jag hör hemma här längre.

Jag är inte mycket för att sitta och älta det som varit, det är vad det är och kommer alltid vara som det blev. Bara framtiden är något jag kan påverka hur som helst. Kände ändå en viss oro när planet bröt igenom molnen och jag såg Umeå under mig. Var det inte en liten tår där i ögonvrån, när allt kom över mig igen? Jodå, så var det helt säkert. Just i den stunden kände jag att jag kom hem. Men efter några timmar kändes det inte så längre. Då var det mer en varm glädje över att allt är sig likt, mer eller mindre. Livet går vidare, stan finns kvar, jag känner mig trygg här men det känns inte som hem.

I morgon blir det nostalgi på ännu högre nivå, då ska jag träffa folk jag i många fall inte träffat sedan 2009. Då får vi se hur tuff jag är. :) Godnatt Umeå, i morgon ska du få bevisa ännu tydligare att jag aldrig kommer vara mer än en besökare här igen.

Dags att åka på safari!

Ny vecka stundar och inte vilken vecka som helst. Det har blivit dags för mig att återse staden som var mitt hem i tio år, typ. Ja, jag ska till Umeå igen. Detta innebär givetvis galej, man kan inte återse gamla polers utan att rumla runt nere på byn lite. Jo, byn är det allt med ett centrum du utan problem får plats med i byxfickan.

Egentligen är det en SJUKT usel tid att åka upp, kallt som fan, mörkt och allmänt otrevligt på alla möjliga sätt. Å andra sidan kommer det kännas som att komma till paradiset när jag återvänder till civilisationen vilket givetvis är en bra sak. Förhoppningsvis kommer jag få en rejäl spark ut ur vintermode efter denna lilla tripp och lalla rakt in i våren, med viss hjälp av vädergudarna då.

Oavsett ska det bli sjukt roligt att träffa gamla vänner igen och se vad som hänt med "byn" sedan senaste mötet i november 2009. Jag räknar kallt, vilket är ett bra ord i sammanhanget, med att jag inte kommer ångra att jag lämnade stan. Däremot räknar jag med att jag kommer sakna en hel massa människor igen när jag lämnar. Detta land är på tok för långt, så är det bara. Men det är som det är och jag får ta till vara på den lilla tid jag är där och göra något bra av den.

Galej blir det på O'learys på fredag. Jag vet, ett ganska lamt ställe att ha partaj på. Men det är inte direkt att utbudet är enormt och vill man ha bord för en hoper folk blir det ännu mindre. Särskilt om man inte tänker sitta och läppja på något räligt rödvin och vill ha lite space omkring sig. Ehrm, samt kunna ha Rögle-Redhawks på skärmar i närheten. :) Inte för att den matchen betyder något mer än derbyäran, men ändå. Ses ska den, i varje fall i en ögonvrå.

Finns en liden tösabid här nere som bodde i Umeå när jag bodde där. Jag hoppas att hon och jag kan slå ihop oss till en rejäl roadtrip någon gång och besöka stan under lite trevligare och varmare former. Det hade VERKLIGEN blivit riktigt kul, även resan då vilket bara blir skit denna gång. Ja, jag kan inte säga att jag njuter av att flyga inrikes. Känns lite som att man är en sardin i en sardinburk, väntar bara på att någon ska öppna och käka mig.

Känns som att det kommer bli någon form av lappbloggande under resan, vi får se vad jag har tid till. Om inget annat kommer det rulla lite skit på Facebook och Twitter som alltid. Nu ska jag återgå till söndagsfilmen och ni ska lägga er små barn! Marsch i säng, så, så! Natti och hela den baletten. *klick*

Tur att det är fredag...

Ibland kommer "sådana" dagar. Idag var det en just "sådan" dag. Det började redan med att jag vaknade 15 minuter innan larmet skulle väcka mig. Det är inte lönt att somna om tänker jag, väldigt vuxet, och gör det man aldrig ska göra. Jag stängde av larmet. Som ni alla inser är detta ett GENERALFEL!

Resultatet blev att jag vaknade med ett ryck, slet åt mig mobilen och insåg att jag sovit 15 minuter för länge. Men eftersom jag är en vuxen och mogen man har jag sett till att ha den marginalen. Oavsett är det fan inte roligt att vakna med "försovningspanik". Minns att jag tänkte; tur att det är fredag.

Fixar mig och rullar hemifrån 15 minuter efter jag vaknat. Som sagt flickor, jag är man. Kommer till jobbet, vältrar mig upp i sadeln och ska hämta mina turer; stendött, inte ett pip. Häpp, ringer upp och gör det hela manuellt. Skriver ner min första tur och tänker för andra gången; tur att det är fredag och åker iväg mot Billinge.

Väl där hittar jag huset, backar in bussen och sänker ner den. Mannen kommer ut och kliver in och jag ska höja bussen, den höjer sig...på höger sida. För tredje gången tänker jag? Ja just det; tur att det är fredag. Nå, det ordnar sig och efter denna nästintill katastrofala start på en tidig morgon rullade resten av dagen på som en fredag ska rulla på. Med andra ord med en ständigt ökande känsla av lyckorus för varje minut som går. Bästa känslan, bästa dagen, tur att det är fredag.

Händelserik helg

Alltså egentligen är jag inte överdrivet mycket för att skriva om bara helt vanliga saker, gärna udda men inte vanliga. Här kommer ett litet undantag, vem vet. Jag kanske gör fler vad tiden lider och beroende på vad jag känner för. Hur som, here goes;

Jag brukar inte göra speciellt mycket på helgerna under vintern då det inte är fest eller andra evenemang. Känner mest lugnet, läser, ser film, spelar spel och lyssnar på musik. Denna helg var ett ganska stort, fett undantag alltså. Jag hade blivit uppbjuden för att medverka på Melodikryssande hos en kompis på hans jobb på lördagen. Jag gör det och det blev en upplevelse i sig på många sätt. Hade jag inte varit så rookie på Melodikryss, ja jag körde det några gånger förra året, hade jag kallat det förnedring.

Drog därefter till Simrishamn för att inhandla saker jag behövde och sen en timmes promenad nere i Vitemölla. Alla dessa tre saker var i sig mer än vad jag brukar göra på en hel helg vad gäller att röra sig från soffan/sängen/whatever...på vintern. Det är så att vintern har en negativ effekt på mig, den gör mig SJUKT trött och jag behöver all extra vila jag kan få för att fixa vardagen i veckorna. Men vädret med sol och blå himmel gjorde att jag kände våren sätta sina härliga klor i mig och faktum är att jag givetvis kände mig piggare efter.

Sen blev visserligen kvällen förstörd av att jag...och mina kära föräldrar, valde att se Melodifestivalen. Jag vet inte varför vi inte drog teven genom rutan? Antagligen trodde vi att nästa låt, den måste ju vara bra...tills alla låtar var slut och man satt där med en tom och kall blick likt en dödsdömd. Nå, man kan inte räkna med att en dag blir 100%, det är antagligen för mycket begärt. Nå, jag köpte mig två böcker som tröst; Kiss behind the mask och Bruce Dickinson. Båda biografier.

Idag har jag shoppat en massa swag, brukar inte göra det speciellt ofta men ibland bara måste jag. Balla tröjor som passar min image som hand i handske. Image och image förresten, passar mig och gör mig till mig helt enkelt. Jag har nu troligtvis lyckats skriva bland det mest meningslösa blogginlägg jag skrivit, på denna sida 2009 i varje fall. Men jag GILLAR verkligen att skriva, vill helst skriva något som berör. Men ibland när paniken kommer för att jag inte hittar något kul att skriva om, ja då blir det plötsligt något som detta. Take it or leave it så att säga. Nu blir det Rangers vs Penguins resten av denna helg, go Pens, go!

Svåra "problem" i livet...

Sitter förundrat och lyssnar på de lokala nyheterna. Ett par berättar om sina "problem" med att någon vill bygga vindkraftverk nära deras hus. Hur det är synd om fåglar och att de kommer stämma markägarna om värdet på deras hus sjunker.

För det första, fåglar är inte idioter bara för att de är fåglar. De lär sig givetvis att se upp för vindkraftverk också. För det andra, varför kan de inte bara säga som det är? Att de inte vill höra och se verken? Att värdet på deras hus är det som frågan gäller?

Visst, allt är relativt. Men det finns MASSOR av människor i detta land som inte får de pengar de har rätt till. De får leva på släktingar eller vad de kan hitta på. DET är ett problem. Värdet på ett hus man äger är INTE ett problem. Vi har blivit så bortskämda att jag äcklas. Folk runt om kring oss dör för att de helt saknar tak över huvudet. Jag mår illa!

Tänk ett steg längre innan ni gnäller folket. Titta vad vi har på bakgården och gnäll över det istället. Vi har i sanning blivit en bananrepublik. Tragiskt men sant.

Så fick vi lite svar

Jag skrev om Ingemar Andersson i ett inlägg för knappt två veckor sedan och nu ser jag att Aftonbladet ger oss lite mer kött på benen i frågan genom att intervjua själva huvudpersonen.

Vad som kunde gjorts bättre låter jag diverse utredningar komma fram till. Jag konstaterar bara att Ingemar trodde mer om sig själv än han kanske borde. Troligen är han en av dessa som "inte vill vara till last" och kan "klara sig själv". Krya på dig.

Testa detta!

Fick ett så kallt kedjemejl, som man ska skicka vidare för att få guld och gröna skogar och yada, yada, yada. Jag brukar bara klicka delete och så är det bra med det. Men idag, jag skyller på förkylning, valde jag verkligen att läsa och göra det lilla testet det innehåller. Och till min skräck verkade fan texten veta vad den talade om, för på mig funkade det. Alltså inte det där med guldet och de gröna skogarna eller yada, yada, yadat. Utan det som själva testet förutsäger.

Jag tänker inte mejla det vidare då jag inte gör sådant helt enkelt. Men jag har gjort en html-fil av det hela som de av er som är intresserade kan kolla in. Varsågod att klickeliklicka HÄR. Trevlig helg!

Vad har vi här egentligen?

Läser på kvp.se om Ingemar Andersson som lämnades i kylan vid sitt hem efter besök på sjukhuset. Den chaufför som lämnade honom har nu blivit avstängd under utredningen av hans agerande. Av dessa båda artiklar känner jag att det är en hel del frågetecken att räta ut.

Jag jobbar själv som färdtjänst/sjukresechaufför och det är OFTA man kommer hem med folk, frågar om de vill ha hjälp men får besked att de klarar sig själva. I en del uppdrag står det tydligt att personen ska ha hjälp och då följer jag givetvis med oavsett vad personen säger men annars? Nej, givetvis inte. Det är myndiga människor och vill de inte ha hjälp måste de få slippa det också.

Nå, frågetecknen jag har är:

1. Är Ingemar vid sina sinnes fulla bruk? Det framgår inte av artiklarna.
2. Om han är det, hur kommer det sig då att han inte kontaktar någon om han inte kommer in? Eller om han bor ensligt helt enkelt slår in en ruta för att komma in. Känns inte som en person vid sina sinnes fulla bruk skulle sitta i 14 timmar utanför sitt hus i svinkyla utan att göra något åt situationen.
3. Om han INTE är det, varför är det ingen som möter upp när han varit på sjukhuset? Det finns familj och om de inte kan borde han ha hemtjänst. Men eftersom han satt 14 timmar känns det osannolikt att han nyttjar hemtjänst.
4. Lämnade han hemmet utan nyckel? Om så är fallet, vem låste då?

Det ligger definitivt en hund begravd här oavsett svaren på dessa frågor och fler frågor väcks på alla håll i denna historia. Chauffören kan ha gjort fel, sjukhuset kan ha gjort fel, anhöriga kan ha gjort fel. Oavsett hoppas jag att man kommer fram till var det brustit, för det ska inte behöva hända.

Framförallt hoppas jag innerligt att Ingemar kryar på sig och får komma hem frisk och kry så snabbt som möjligt.

Sinnessjukt vad folk piper

Jag kan tycka att jag gnäller över vädret. Efter att ha läst denna artikel, och framförallt kommentarerna, kan jag bara konstatera att vi nu blivit så bortskämda att det är helt legitimt att tycka att "kalla vindar" är ett seriöst problem. Snacka om skev verklighetsuppfattning. Det är givetvis förbannat otrevligt med kalla vindar och att frysa, men det finns en lösning i kläder. Om jag har för lite kläder på mig kan jag faktiskt inte göra annat än gnälla på mig själv. Vinter är skit, allt är jobbigare och tar mer tid. Å andra sidan är det riktigt skönt att få svart på vitt att jag är långtifrån gnälleliten på vintern, LÅNGT ifrån.

Exakt VAD är tanken?

Satt i godan ro och inmundigade min frukost och läste lite nyheter på datorn under tiden. Smått, gott och så där lagom lördagsmysigt. Plötsligt kommer jag till en artikel i Västerbottens-Kuriren som jag fastande på och blev ställd. Läs gärna här för att få en uppfattning i frågan.

Så, har du läst har du uppfattning och har du inte läst kommer du snart fatta vart jag vill komma. Nå, underklädeskedjan Change låter alltså sina anställda ha en namnskylt på sig, som de flesta butiker, men med en liten twist. Där ska inte bara stå namn utan även bh-storlek som bäraren har. Jag bara, what? Jag menar hur, nej, HUR kan expeditens bh-storlek och därmed bröststorlek ha NÅGONTING med NÅGOT som denna kvinna (antar att de inte har många män på butiksgolvet) gör professionellt att göra?

Att den anställda som VK pratat med inte har problem med saken är helt irrelevant i frågan om vi ska vara ärliga. En kul grej? Nä, faktiskt inte, bara en otroligt töntig grej. För jag förstår faktiskt inte vad det ska ha för funktion i ett professionellt sammanhang. Ska i så fall Dressmananställda ha en skylt där deras k*kstorlek står på namnskylten? Alltså, jag fattar inte. Är det någon som läser detta som kan upplysa mig? Företaget verkar inte upplysa, artikeln upplyser inte och jag kan inte se att det kan finnas någon vettig förklaring.

Men om det nu SKA vara så här kan vi lika gärna dra det hur långt som helst. Alla som har namnskylt borde ha något personligt som inte har med utförandet av sitt jobb att göra stämplat, bara för skoj. Jag kan tänka mig att långtradarchaffisar skulle ha antal skrovmål/dag stämplat. Poliser kunde ha antal gånger de avfyrat sitt tjänstvapen i tjänst. Läkare hur många patienter som dött under deras vård. Listan kan fortsätta och i min värld är allt lika vansinnigt, lika intetsägande om hur bra de är på sitt jobb och lika överflödig information.

Eller så skulle det bara kunna vara så att jag inte hänger med i tiden, jag är kanske tråkig och 1900-tal? Jag vet inte. Jag vet bara att jag tycker detta är helt sjukt. Som sagt, är det någon som kan räta ut mina frågetecken är ni varmt välkomna. Kommentarsfältet är öppet, varsågoda om ni har något att tillföra.

Hockeyligan pissar på sina fans!

Till Android finn en helt outstanding app som heter Hockeystats. Den är helt gratis och görs av Edvision från Skellefteå. Denna app drar data från hockeyförbundets databas och gör helt enkelt att man får samma liveinformation man hade fått om man kört deras sida stats.swehockey.se men i ett bättre mobilformat. Denna app är alltså helt gratis och Edvision gör den antagligen för sitt höga nöjes skull och för oss användare. Den ger info från Elitserien, Allsvenskan och Division 1 i seriesammanhang och från landskamper.

Nu till Hockeyligans beteende i frågan. Kollade mina apps idag på morgonen och noterade en uppdatering för Hockeystats. Men det var inte en buggfix eller införandet av nya funktioner. Nej istället möts jag av detta:

"Version 1.2.0 +Inget mer stöd för Elitserien pga hockeyligan.se inte tillåter användning av namnet Elitserien och informationen"

Vad fan är det för fel på Hockeyligan? Här får de en GRATIS och UTMÄRKT marknadsföringskanal som de stryper. Vill bara lite snabbt flika in att det finns MASSOR av gratis appar som tillhandahåller information från NHL och det utan problem. Samma för KHL och det finns säkert fler exempel. Men hockeyligan, eller den stora satan som vi nog får börja kalla dem, tänker som vanligt inte följa utvecklingen utan desperat följa sin linje till döden. All utveckling verkar i Hockeyligans ögon vara fienden, blunda och stå fast i det förgångna är deras agenda och de är riktigt bra på det också.

Jag vill med detta bara säga att jag FÖRAKTAR alla som tror att det är 1941, att de är kortväxta men liten fjollig mustasch och saknar allt vad sunt förnuft heter. Hockeyligan är och har i fler år varit ett enda stort skämt och detta med Androidappen är bara ännu ett symptom på deras tydligen obotliga sjukdom.

Nu valde jag att INTE uppdatera appen så får vi se senare idag när matcherna i Elitserien drar igång vad det innebär. Men seriöst Hockeyligan, kamma er och kom in i matchen. Ni är patetiska!