När "kämpa" inte räcker längre...

En vän på Facebook postade ett inlägg om tappra Linda och jag läste. Tyvärr är jag inte den som läser och bara nickar och går vidare. Jag känner och jag känner mycket. Var tvungen att läsa många inlägg av henne även om jag redan visste utgången. Jag visste att hon inte skulle vinna sin match, ändå hoppades jag. Förgäves givetvis...

Hon har det bra nu. Det har inte hennes man, barn och övrig familj. Mina sympatier till dem! Och heads up till oss alla; om det känns fel i kroppen. Ge INTE upp om läkare säger att det bara är något smått. Bara DU känner din kropp och jag lovar att om DU känner att det inte är något smått, så är det troligen inte det heller. Ta till vara på livet, var rädd om det och ge det chansen att vara så länge det bara går. När det är slut, så är det slut...

Sov gott Linda! Kärlek till hennes anhöriga! Hennes blogg hittar ni här om ni är intresserade av hennes liv och sjukdom: http://lindaskriver.blogspot.com/

Nostalgi

Nostalgi är både roligt, sorgligt, underhållande och lite skrämmande. Fick mig lite gamla bilder från 80-talet till livs av en kompis på Facebook och det var fantastiskt roligt att se bilder och händelser jag glömt för så länge sedan. Man minns hur otroligt lätt och obrytt livet var då, när man var kring 10 år.

De problem man hade i livet på den tiden skulle man idag kalla för lite stress eller så. Man hade inga problem helt enkelt. Nu vet jag mycket väl att inte alla hade en så fin och problemfri uppväxt som jag men eftersom jag hade det kan jag inte riktigt relatera till hur det är att ha en svår uppväxt.

Undertecknad i mitten manglar tamburin. Tror detta är 1983 eller 1984.

Nu lallade jag iväg, som vanligt. Efter att ha fått vatten på kvarnen igår letade jag upp gamla album i förmiddags hos föräldrarna och scannade in lite minnen från förr. Otroligt roligt och tiden flög verkligen när man satt där. Inte bara pga bilderna utan också för att jag var tvungen att bråka med farsans dator som verkar vara på väg in i tonåren.

Känns, för mig, vansinnigt viktigt att se tillbaka någon minut ibland. Minnas och försöka förstå hur den jag är idag blev till. Jag tror att det är lättare att se framåt om man kan förstå vägen man gått hittills. Det är alltså vad jag tror. Nostalgi, något jag absolut behöver i lagom doser.

Sugen på LG Optimus 2X?

Smartson kör en testpilotkampanj för nya Androidmonstret LG Optimus 2X. Fem lyckliga får testa mobilen och behålla den. Jag menar, vem vill INTE? Bara att kolla in specifikationerna så blir man alldeles fuktig i byxan:

• Mått: 63,2 x 123,9 x 10,9 mm
• Vikt: 139 g
• Stand-by tid: ? h (2G) 400 h (3G)
• Taltid: ? h (2G) 7,8 h (3G)
• Batteri: 1 500 mAh
• Minne: 8 GM internt lagringsutrymme som går att utöka med max 32 GB microSD/TransFlash eller microSDHC-minneskort
• Nät: 2G och 3G
• Kamera: Två stycken kameror. Ena kameran har en upplösning på 8 Megapixlar med bilder i 3264 x 2448 pixlars storlek och videoinspelning i Full HD 1080p i 24 fps eller 720p i 30 fps. Andra kameran har en upplösning på 1.3 Megapixlar och bilder i 1280 x 1024 pixlars storlek (SXGA). LED-blixt.
• Operativsystem: Android 2.2 (FroYo). Kommer gå att uppgradera till Android 2.3 (Gingerbread) enligt LG
• Processorhastighet: 1 GHz med dubbla kärnor (Dual-core), Nvidia Tegra 2-processor
• Anslutningar: 3,5 mm hörlursutgång, micro-USB 2.0
• Skärm: 4-tum stor kapacitiv multitouch-skärm av typen H-IPS med 16 miljoner färger och en upplösning på 480 x 800 pixlar och automatisk pivotfunktion
• SAR-värde: 0,18 W/kg

• Spela in och titta på film i Full HD 1080p: Optimus 2X kamera låter dig spela in i Full HD vilket du sedan kan titta på med din HDTV
• Processor med dubbla kärnor: Nvidia Tegra 2-processor med dual core möjliggör snabbare och mer effektiva program och spel
• GPS: A-GPS, GPS
• Bluetooth 2.1
• Wi-Fi
• Stöd för Adobe Flash: Få tillgång till hela webben med stödet för Adobe Flash Player 10.1
• mikro-HDMI: Koppla in Optimus 2X till din TV för uppspelning av Full HD 1080p-material
• DLNA: Dela media från din Optimus 2X till t.ex. din TV med DLNA-stöd
• Inbyggd accelerometer: Känner av hastigheten i dina rörelser
• Inbyggda Internettjänster: Facebook, Flickr, Myspace, Picasa, Skype, Twitter, YouTube
• Tillgång till Android Market och dess appar
• Stödda videoformat: AVCHD, AVI, DivX HD, DivX, DivX, FLV, H.263, H.264, Matroska (MKV), MOV, MPEG1, MPEG2, MPEG4, RealMedia (RM/RMVB), TS, WMV9 HD (VC-1), WMV, Xvid, Xvid, 3GP/3GPP
• Stödda ljudformat: AAC+, AAC, AIFF, Apple Lossless, eAAC+, FLAC, Matroska (MKA), MP3, Ogg Vorbis, WAV (PCM), WMA
• Kommunikation: EDGE, GPRS, MMS, Stöd för IP-telefoni, WAP, Microsoft Exchange

Se till att anmäla dig och hoppas på turen, det gör jag.

En liten video kanske för att få prylsaliven att rinna?

Ett musikinlägg

Jag tycker denna låten är så j*vla bra! Och den får mig att minnas sådant jag bör minnas för att inte göra om igen. Mer än så hinner jag inte få ner idag, hockey på tv FTW! Så, Lemmy, take it away!

Motörhead – One More Fucking Time 

All life is a mystery,
All things come to he who waits
All things just a twist of fate
It's just a state of mind
All your time is not your own
It's real hard to find out why
It's real hard to say good-bye
To move on down the line...

Both your eyes wide open
You see the shape I'm in
It wasn't of my choosing
It's only bones and skin
And I will plead no contest
If loving you's a crime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time

All your life is in your head
All you dreams are in your sleep
And if your dreams are hid too deep
They're just a waste of time
When you try to chase the dream
You never seem to know the time
You never recognize the signs
And nothing's what it seems

Both your eyes wide open
You see the shape I'm in
It wasn't of my choosing
It's only bones and skin
And I will plead no contest
If loving you's a crime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time

And if I would have been a bad man
You would have seen the good in me
You would have seen the other
The good man I could be
But since I am a good man
The same was all the same
Nothing I could do, nothing I could do

All life is a mystery,
All things pass you by in time
All things just a perfect crime
It's just the way we are
All instincts let you down
It's not a case of love in vain
It's not a case of love insane
It's enough to break your heart

Both your eyes wide open

You see the shape I'm in
It wasn't my idea
That I be the one to sin
And so all those years together
Weren't worth a fucking dime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time
And so all our years together
Weren't worth a fucking dime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time
And so all our years together
Weren't worth a fucking dime
So go on and find me guilty
Just one more fucking time

Hur ska man reagera?

Ok, jag vaknar efter en lång natt med feber och skit. Känner mig lite bättre på morgonen, fräser rent nosen och hostar i fem minuter. Drar till mig mobilen för att kolla nattens och morgonens händelser på Twitter poch Facebook. Snart står det klart att en KRAFTIG jordbävning ägt rum strax utanför Japan med efterföljande tsunami.

Magnituden är satt till 8.9 och jag som Svensk, har absolut ingen aning om vad det innebär förutom att det är något som inte är bra. Jag drar igång teven och börjar kolla CNN, bilderna som rullar framför mig är absolut vansinniga. Folk som vinkar med tygstycken för att bli undsatta från sina sargade hem. Enorma vågor av vatten och lera som väller in över det tättbefolkade landet. Hus som vräks iväg som om de var löv. Människor dör framför mina ögon.

Katastrofen rullar live i mitt lugna hem

Jag sitter alltså i min lägenhet, i min soffa, och har det ganska gott och ser detta spelas upp framför mina ögon som någon form av underhållning. Helt seriöst, bilderna ÄR VANSINNIGA! Jag bara undrar, hur ska man reagera? Vad ska man göra? Ska man se på det eller ska man bara låta bli och ta det för vad det är, sådant som händer? Det är svårt, det är långt bort. I ett land jag bara känner från film och nyheter. Folket verkar obehagligt lugna, å andra sidan är denna typ av katastrofer något de alla vet kommer. Inte när eller hur, men de vet att det kommer med ojämna mellanrum.

Det är svårt att inte tänka på de som är där, vid frontlinjen. De kan inte gå in och kolla på teve, de måste möta katastrofen och ta i den. Dagar som denna är jag extra glad att jag är född och lever i Sverige. Nu är frågan, vilka ytterligare länder kommer drabbas? Tiden får utvisa, för mig är det svårt att nu återgå till att lalla på i mitt lilla liv just denna dag... Kämpa Japan!

Inboxens förbannelse

Skrev något om min inbox på mailen ikväll på Facebook och Twitter. Det är som ett ok som hängt över mig sedan för evigt ungefär. Jag är KASS på att organisera dokument, det är inte min grej bara. Jag tänker; jag kollar det där sen. Bara det att "sen" är samma sak som aldrig i realiteten. I kväll när jag tittade var inboxen uppe i 1858 mail. Det borde inte få gå så långt.

Nu ska sägas att jag blivit mycket bättre sedan jag skaffade min lilla goa Android, nu kan jag sortera direkt på språng och har inget behov av dator för att fixa med mailen. Så de flesta av dessa 1858 var äldre än augusti 2010. Nå, jag ägnade lite mer än en timme med laptopen på magen här i sängen åt att få väck all skit som definitivt INTE behövde finnas överhuvud taget. Nu är jag nere i 469 mail som jag måste sortera och arkivera.

Det var ganska kul ändå, att se vad som hänt sedan 4/9 2003 då set äldsta mailet var i från och upp till nu. NEJ, givetvis satt jag inte och läste alla! Men jag såg ämne och avsändare och jo, jag läste väl några och fick mig några goda skratt och motsatsen. Det värsta är att dessa sju och ett halvt åren känns som bara minuter, det fanns mail bland de äldsta jag minns som igår. Å andra sidan fanns det de som var bara några månader jag helt förträngt. Hjärnan är en märklig gegga, den gör lite som den vill med minnen utan att man har något att säga om saken.

Nå, nu ska jag stänga ner och sova ohyggligt länge igen. Allt för att bli kvitt denna förbannade förkylning som regerar min kropp just nu. 'Till next time! G'nite!

Gott mos, som de säger i Götelabôrg.

Japp, ni gissar helt rätt. Biljetterna till Big 4 är klara och i hamn. Därmed kan festen bara börja med sig! Nej men seriöst, det är fyra månader dit. Just nu känns det som att det är ett onödigt långt upplopp fram tills dess. Men å andra sidan ger det mig tillfälle att lyssna in mig på de band jag aldrig sett live förr; Megadeth och Anthrax.

Anthrax skulle jag sett 2009 på Sonisphere men de ställde in på grund av sjukdom den gången. Jag ser verkligen fram emot att se dem då det är det band jag lyssnat längst på av Big 4, till och med tidigare än Metallica. Sen att anledningen att jag började lyssna på dem heter I'm the man kanske vi ska prata tyst om...vilket jag inte gjorde nu. :)

Hur som är allt fix och färdigt för en hejdundrande partyhelg med sissnesjukt bra musik i ohyggliga mängder. Hoppas bara att Göteborg visar upp sig med sitt finaste sommarväder också. Visst är inte regn något som på något sätt hindrar mig, men det blir så mycket roligare om det är soligt och gött!

ROCK ON!

Första helgen i juli 2011, ge mig!

Nu bommade jag dessvärre de biljetter som gick på förköp idag, men på måndag är det skarpt läge. Då SKA jag ha plåtar! Så här tänker jag mig den första helgen i juli, typ:

Fredag:

Iron Maiden - Children of the Damned


Lördag: Njuta av Göteborg med vattenhål. Skål!

Söndag:

Anthrax - Antisocial (med John Bush visserligen)


Megadeth - In My Darkest Hour


Slayer - Raining Blood


Metallica - The God That Failed


ROCK ON!!!

Härlig sommar blev ULTIMAT sommar!

Är sedan länge inbokad till Iron Maiden på Ullevi i början av juli och tyckte att det var den perfekta inledningen på sommaren och uppvärmning för semestern. Gott så och därmed tänkte jag att årets stora musikhändelse var klar och det blir Maiden.

Så pinglar det till i mina kanaler på förmiddagen idag och vad, nej, VAD ser jag? Big 4 kommer till Ullevi de också, i sommar, faktum är att de kommer SAMMA helg som Maiden! Jag menar, vad är chansen? Det är fan som jackpott, drömvinsten och 50.000 i månaden i 50 år för en musiktörstande själ som jag.

Om det mot förmodan går runt människor där ute som INTE vet vad Big 4 är, kan jag meddela att det är de fyra orkestrarna Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica. Dessa fyra åker runt som en ambulerande orgasmcirkus för metalheads som jag och tillfredsställer våra musikaliska lustar. Ja ni förstår själv, jag är i EXTAS!

Faktum är att jag var som berusad när jag just fått infon, jag satt bokstavligen och studsade i min kontorsstol. Ni som känner mig vet att min kontorsstol sitter fäst i en relativt stor plåtlåda med fyra hjul. Denna låda färdas dessutom relativt ofta i en ganska aktningsvärd hastighet. Ja, jag var tvungen att stanna till och "fira" denna underbara information.

Nå, jag ska väl inte ropa hej eftersom jag inte äger någon biljett ännu. Men jag har hittills aldrig bommat biljett till något jag vill se och det tänker jag VERKLIGEN inte göra denna gång heller. Denna sommar kommer gå till historian, årtusendets bästa musiksommar! Iron Maiden, Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax! Dessutom på samma arena, i samma stad och samma helg. ROCK ON!

Halloween, klassisk B-film

Halloween från 1978 gick på Tv4 Film ikväll och jag var bara tvungen att se den. Dels för att det ändå får räknas som en rysarklassiker men delvis också för att Jamie Lee Curtis är en favorit. Ja, jag har sett den förr men det är garanterat mer än 10 år sedan. Konstaterar att filmen i sig är en riktig B-film, eller kanske ännu sämre än så. Musiken och stämningen är briljant men handlingen är, som sig bör visserligen i denna typ av rysare, obefintlig.

Jamie Lee Curtis anno 1978, PINGLA!

Lite tuttar, skrikande brudar, korkade grabbar och mord så är man hemma så att säga. Men Curtis alltså, vilken pingla hon var i sin ungdom! Rollen som Laurie Strode var hennes första filmroll och garanterat en som hjälpte henne framåt. Men också en som höll henne inom genren några år. Nu har jag i varje fall sett den igen, nu kan jag vänta tio år till innan jag måste bli nyfiken och besviken ännu en gång. Besviken på handlingen, eller bristen på den. Men definitivt inte missnöjd med Curtis, alltid väl värd att titta på.