Det ska sägas direkt att en stor anledning till att jag flyttade från Umeå, om vi bortser från det faktum att jag blev rejält fuckad på slutet då, var att slippa de groteskt långa vintrarna. Nu sitter jag här i Skåne, termometern visar under 20 minus. Det har varit snö i drygt en månad redan. Vill det sig riktigt illa blir alltså denna vinter nästintill lika lång som de i Umeå. Det var INTE såhär jag hade förväntat mig hemkomsten skulle bli.
Ni minns alla hur förra vintern var den kallaste på 20 år här nere. Idag pratas det om köldrekord på flera mätstationer i Skåne. Jag var själv en "vädernörd" i min ungdom och förde temperaturstatistik under några år. Den kallaste temperatur jag noterade då på 80-talet nere i Kivik var -15 grader. Men det var bara ett fåtal dagar det var så kallt. Och snön kom ytterst sällan innan december.
Det absolut mest sjuka är att under tiden jag bodde i Umeå var det korta, milda och sköna vintrar här nere med lite snö. Att detta gick över lagom till jag kom hem känns som en fet pungspark på undertecknad. Det enda positiva jag kommer på är att när jag flyttade upp till Norrland var det otroligt långa somrar med 20 grader varmt långt in i september. Detta gick sedan över med tiden. Alltså hoppas jag att värmen kommer tillbaka hit med tiden. Att det väder som följer mig vid flytt ebbar ut över tid.
Det ska vara 1-2 månader vinter här också, men inte en dag längre. Men, som jag sagt tidigare. Jag tar det på mig och hoppas att det som sagt går över. Under tiden ber jag er andra värmedyrkare om ursäkt. Till er andra neanderthalare som gillar kylan kan jag bara säga; njut så länge det varar. Snart nog återkommer normalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar