Ok, jag vill direkt säga att jag egentligen inte funderar mycket på drömmar man har under sömn. Jag inser att det är hjärnans sätt att göra sig av med eller bearbeta intryck från vårt vakna tillstånd. Jag drömmer själv i 8 fall av 10 om något jag gjort på jobbet och det är sällan jag funderar mycket på det när jag vaknat.
Sen händer det ibland att man drömmer ihop bästa livet, att drömmen är nästan bättre än verkligheten. Vet inte om det händer er men det är då jag vaknar och känner mig lite besviken i några minuter. I natt hade jag minst tre drömperioder jag minns, vaknade också två gånger vilket kanske är förklaringen vad vet jag.
Hur som helst drömde jag i den ena drömmen att jag spelade hockey, på riktigt. Det känns inte speciellt långsökt med tanke på hur ofta den sporten lallar runt i mitt huvud. När jag drömmer funkar det ofta så att jag både upplever det som att jag gör det som händer OCH att jag liksom tittat på en film om mig själv. Jag minns alltså tydligt hur jag verkligen spelade hockey som mig men samtidigt ser jag mig själv utifrån och tänker att detta är helt omöjligt. Jag har inte stått på ett par grillor och samtidigt använt klubba och puck sedan tidigt 90-tal. Jag KAN inte åka så där bra och ha koll på pucken utan att det blir Bambi av det hela.
Detta var ändå en härlig dröm, för jag älskar sporten och att själv spela är fantastiskt roligt. Speciellt om man är bra på det, vilket jag var i drömmen. Nu kommer vi till en annan del av mitt drömmande som är så ovanligt nu för tiden att jag klassar det som icke existerande.
Drömde även om en före detta flickvän, men ändå inte. Säkert jobbet som spökar här eftersom hon var ungefär som hon är MEN satt i rullstol. Minns inte så tydligt om denna dröm förutom just rullstolen och att jag fick bära henne upp för en trappa. Och ja, en annan dam fick också vara med en stund och där var det kanske lite mer avklätt. Tänker inte gå in mer på det förutom att säga till er som är just damer att nej, det spelar ingen roll hur dina tuttar ser ut. Det är DIG jag tycker om för att du är du. Är det svårt att förstå, eller? Tydligen är det så...
Vart vill jag komma med detta? Nä, ingenstans egentligen förutom att berätta att jag är genuint fascinerad över vad hjärnan är kapabel till. Om jag kunde minnas drömmarna mer exakt hade det inte varit en stor grej att skriva en ganska rolig bok exempelvis. Tyvärr glömmer jag dem snabbt och det är väl det som är själva meningen om nu hjärnan dumpar överflödig information. Men ibland överträffar då hjärnan sig själv och skapar ett liv som kan tyckas bättre än verkligheten, det är då jag vaknar besviken. Håll med om att hjärnan är en vansinnigt spännande slemklump ändå! Trevlig söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar