Ska alldeles strax krypa ner i min tillfälliga säng här uppe i Umeå. Har rullat runt några rundor i "byn" och allt känns så välbekant, allt känns som det gjorde när jag lämnade stan i slutet av juni 2009. Visst, det har tillkommit en del affärer, rondeller och annat har försvunnit. Allt känns ändå så bekant och tryggt för mig, det är som min egen ficka. Men, det är mer som ett minne. Något man minns och ler igenkännande åt. Det känns inte som hem, det känns inte som att jag hör hemma här längre.
Jag är inte mycket för att sitta och älta det som varit, det är vad det är och kommer alltid vara som det blev. Bara framtiden är något jag kan påverka hur som helst. Kände ändå en viss oro när planet bröt igenom molnen och jag såg Umeå under mig. Var det inte en liten tår där i ögonvrån, när allt kom över mig igen? Jodå, så var det helt säkert. Just i den stunden kände jag att jag kom hem. Men efter några timmar kändes det inte så längre. Då var det mer en varm glädje över att allt är sig likt, mer eller mindre. Livet går vidare, stan finns kvar, jag känner mig trygg här men det känns inte som hem.
I morgon blir det nostalgi på ännu högre nivå, då ska jag träffa folk jag i många fall inte träffat sedan 2009. Då får vi se hur tuff jag är. :) Godnatt Umeå, i morgon ska du få bevisa ännu tydligare att jag aldrig kommer vara mer än en besökare här igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar